Dåliga kunskaper om online-spel

Rapporten Att leva i World of Warcraft, som gjorts vid Göteborgs universitet för Medierådets räkning, skiljer sig på många sätt från andra rapporter om data- och tv-spelande. Dels är World of Warcraft (WoW) inte särskilt våldsamt så det finns ingen anledning att slå larm på den punkten och dels spelar författarna själva WoW, vilket gör rapporten trovärdigare än många andra i genren.

Problemet, framför allt för många föräldrar, är att Wow tar lång tid att spela. Att sitta en timme framför datorn är knappast meningsfullt. Tre timmar betraktar många som minimum och då passerar spelaren Medierådets gräns för högkonsumtion av dataspel och riskerar hamna i "problematiskt användande".

- Men högkonsumtion är inte samma sak som problematiskt användande, det har att göra med spelarens livssituation. För många är det inte ett problem att lägga tre timmar om dagen på spelandet, säger spelforskaren fil.dr Jonas Linderoth, en av rapportförfattarna.

I rapporten medverkar tio anonymiserade unga WoW-spelare från västkusten och många av dem tar upp tidsåtgången som ett problem. Inte i första hand för dem själva utan i relationen med föräldrarna som tycker att ungarna sitter för länge framför datorn och oroar sig för att spelandet går ut övriga aktiviteter, sociala kontakter och inte minst skolarbetet. Spelaren "Michelle" berättar till exempel att hennes mamma vill att dottern ska vara mer "social med oss", vilket i praktiken handlar om att hon ska sitta med föräldrarna och titta på tv. Hon och många andra påpekar att den äldre generationen fortfarande inte godkänner dataspel som en riktig fritidsaktivitet.

Jonas Linderoth lägger till att det gäller hela samhällets syn på fenomenet.

- Kunskapen om spel är i samhället så låg att det är som om en filmvetare varje gång behövt förklara konceptet bio för att bli förstådd av sina åhörare. Ofta gör man generaliseringar utifrån de absolut värsta spelen som nästan ingen spelar. Det är som man skulle dra slutsatser om all film på grundval av porrfilm. Han och författarkollegan Ulrika Bennerstedt efterlyser mer specifik forskning om WoW-spelandet och andra MMORPG-spel (Massively Multiplayer Online Role-playing Game) för att komma till rätta med det problematiska användandet som utan tvekan existerar. I dag klumpas det ihop med annat spelberoende, som till exempel att många ägnar för mycket tid och pengar åt nätpoker.

Författarna föreslår också att föräldrarna försöker sätta sig in i hur spelet fungerar och försöker se det som en organiserad fritidsaktivitet. Kommer man så långt blir det lättare att få spelet att fungera med familj, skola och andra aktiviteter. (TT)

Björn Ewenfeldt