Föräldrarnas kärlekshistoria blev en bok

Peter Winais uppväxt har kantats av fragmentariska berättelser om hur hans föräldrar möttes, hur livet präglades av Andra världskriget och hur han själv kom till Tyskland bara några månader efter sin födelse.

– När jag gick Författarskolan i Lund fick jag idén att skriva en roman med mina föräldrars kärlekshistoria som utgångspunkt, berättar han.

Peter började göra research. Med hopp om att hitta en modell av fartyget som han och hans mamma reste med över Östersjön kontaktade han 2014 Sjöfartsmuseet i Trelleborg. Det fanns ingen modell men i samma fastighet mötte han numera avlidne Eric Sandell som tog med Peter till Föreningen gamla Trelleborgs arkiv med Trelleborgs Allehandas tidningslägg.

– Jag visste att jag var två månader när vi reste till Tyskland och att vi hade rest med ett litet fartyg. Det var en mycket speciell känsla när vi slog upp tidningen från den 28 september 1945, minns Peter.

"Det blåste under gårdagseftermiddagen och kvällen full storm och Östersjön gick i vita brott helt ogenerat tvärs över västra piren in i hamnen. Det var inte utan att man tyckte synd om de arma människor som till sina egna olycksöden även skulle behöva göra en Östersjöresa i rykande storm med ett fartyg av Kastelholms storlek… Den äldsta av alla var en nära åttioårig gumma och den yngsta en baby på endast några få månader."

Där och då fick han med Eric Sandells hjälp hela sin livshistoria bekräftad av en utomstående källa. Peter återkom till läggen ytterligare en gång för att dokumentera, ta bilder och läsa mer om vad som hände vid just den här tiden.

– När min pappa dog 1989 skrevs det en runa över honom där min sedan flera år tillbaka avlidna mammas namn nämndes. En ungdomsväninna till henne letade upp mig och skickade min mammas gamla borttappade dagbok från 1936 till mig, fortsätter Peter.

Han tvekade aldrig inför att läsa sin mors anteckningar från ungdomen. Mellan dagboksbladen finns en månad i hennes unga liv fångad med reflekterande penna. Tillsammans med ett glatt gäng jämngamla skandinaver åkte hon som 17-åring på ett skolutbyte i Tyskland där hon bodde hos en värdfamilj.

– Dottern i familjen, en 15-åring, var en hängiven nazist som drog med min mamma på olika tillställningar. Bland annat såg de hur Hitlerjugend paraderade utanför fönstret. Alla som såg den sträckte sina högerarmar snett uppåt, utåt i hälsning. Men inte min mamma. Polisen ville arrestera henne för det, men när de fick veta att hon var svenska valde de att låta henne gå, berättar Peter.

Märta skriver även om en utflykt där de faktiskt såg Hitler. Väninnan i familjen var överförtjust, men Peters mamma är skeptisk när hon präntar ner händelsen i sin dagbok.

Två år senare, 1938, innan världskriget börjat, återvände Märta till Tyskland och började studera i Heidelberg. Där mötte hon Herman och kärleken. Tio år och ett världskrig senare steg hon ombord på fartyget i Trelleborgs hamn för att återförenas med make och dotter.

– Jag var mycket sjösjuk under överresan och det var fara för mitt liv. När vi kom med tåg från Lübeck till Karlsruhe möttes vi av vår hemhjälp som tog hand om mig eftersom min mamma drabbades av posttraumatisk stress och låste in sig. Jag träffade hemhjälpen i vuxen ålder och hon hann berätta mycket för mig, fortsätter Peter.

Föräldrarnas berättelser beskriver han som fragmentariska, men erkänner också att han själv inte var någon aktiv lyssnare. Mest var det pappa Herman som delade med sig av sin flykthistoria från östfronten när någon besökare ville lyssna.

– Det fanns naturligtvis massor med detaljer som han inte gick in på. En stor del av boken handlar om min pappas flykt från Ryssland. Han hade utbildat sig till läkare och var efter sin examen först inkallad på västfronten vilket gjorde det möjligt för honom att åka hem på helgerna. Mina föräldrar gifte sig 1943. Året därpå blev han förflyttad till östfronten, det var naturligtvis som att få rullgardinen neddragen. När min syster föddes samma år fick han permission. Det fick han även när hans föräldrahem bombades. Allt detta vet jag eftersom hans krigsdagbok finns kvar. Men vad som hände i Vitryssland har jag inte velat sätta mig för djupt in i, erkänner Peter.

Han vet att pappa Herman vid två tillfällen rymde från fångläger, metoderna för tankarna till Spielbergfilmer, innan han valde att desertera tillsammans med två kamrater. Åter i hemstaden fick han anställning på kvinnokliniken där det framför allt handlade om att utföra aborter. Varför mamma Märta valde att åka till Sverige med Peter i magen är en obesvarad gåta.

– Min bok På flykt till kärleken är en roman med mina föräldrar som utgångspunkt. Jag kallar dem Wilhelm och Astrid och har tillåtit mig att skriva om historien. Till exempel förklarar jag min mammas hemresa med att min pappa hade en otrohetsaffär. Det är absolut inte en bok om mitt liv även om jag finns med på slutet, förtydligar Peter.

Sin barndom har han i stället skildrat i en essä i boken Min barndom. Dessutom har han skrivit spänningsromanerna, Ingreppet samt Levande döda som anknyter till biståndsarbete, ett område Peter själv varit verksam inom som konsult under sitt yrkesliv.

– Någon menade att På flykt till kärleken handlar väldigt mycket om min mamma och att det är en kärleksförklaring till henne. Så är det inte tänkt och jag tycker att de båda representeras lika mycket. Jag valde romanformen för att inte hänga upp mig på enskildheter från deras liv och för att skapa distans.