Peter Lindgren: Planen – så här slår vi Schweiz

Statistikföretaget InStat har siffrorna som skulle kunna trycka ner vilken blågul supporter som helst i Foppatofflorna.

Efter gruppspelet ligger Sverige i den absoluta botten i en rad kategorier. Bara usla Panama och utslagna Iran har anfallit färre gånger än Sverige i VM. Vad det gäller offensiva passningar klår vi bara Iran. Bollinnehavet ser bara marginellt bättre ut, men vi huserar fortfarande med gamla goa Panama och Iran i botten.

Det är en reality check.

Trots de nedslående siffrorna är Sverige i åttondelsfinal och bara en handfull lag gjorde fler mål än blågult i gruppspelet. Vi vann en grupp före både Mexiko och världsmästarna från Tyskland. Hade Peps Persson brytt sig om fotboll och statistik (det gör han inte, hans tankar uppehåller sig uteslutande kring kräfsens överlevnad i Tjörnarpssjön) hade han kallat det falsk matematik.

Det går inte ihop.

En del människor kallar Sverige för tråkigt. Att vi tråkar ut våra motståndare. Att vi är ”Island light”. Omvärldens reaktioner på det svenska laget är en reality check.

Men det är också ett identitetsbevis. Sverige skulle kunna ställa upp med en sambaosande matchplan med kreativa offensiva lösningar, och kanske hade folk sagt att Sverige spelar trevlig fotboll.

Men om planen hade varit att låta Andreas Granqvist klacka – tror ni att vi hade varit i åttondelsfinal då?

Sverige är i åttondelsfinal för att laget är bäst på att veta vad man inte är bäst på. ”Granen” vet att han inte kan klacka så han rensar i stället. Sverige vet att man inte kommer att ha ett stort bollinnehav mot bollskickliga lag som Tyskland, då gäller det att utnyttja andra saker.

En dag för ett antal år sedan kickade vi ut Lars Lagerbäck för att vi inte längre kunde acceptera en självbild där vi spelar destruktiv fotboll. Så vi tog in Erik Hamrén – en ”pajas”, om man frågar Janne Anderssons bror, karismatiske Ulf Andersson – och plötsligt spelade Sverige lite "roligare” fotboll. Men vi gick inte till VM-åttondelar. Vi gick inte ens till VM.

Nu har vi en från Lagerbäckskolan på tränarposten igen, och jag älskar det. Tråka ut Schweiz, om det är det som krävs. Resultaten är allt som räknas. Så som Sverige spelar kommer man att låta motståndaren skapa kanske tre gånger så många målchanser som man själv får. Skillnaden är att de chanser Sverige väl skapar, kommer att skapas när motståndaren är sårbar, i omställningsläge.

Jag har äntligen funnit ett existensberättigande för de gula, utskällda dubbeldäckarna som numera fungerar som regionalbussar runt om i Skåne, och som inte får köras då det blåser lite kuling. Ställ en i svenskt straffområde! Schweizarna kan inte gå runt den, och de kan inte gå över den. När de stångat sig blodiga mot gul svensk plåt, det är då vi hugger. Det är då vi avgör.

Sverige kommer inte att ha mest boll mot Schweiz, och vi kommer inte att slå flest passningar, men förhoppningsvis kommer vi att slå de bästa passningarna. De som blir till mål.

Så, schweizare. Låt oss ha en riktigt trist eftermiddag ihop och må störste tråkmånsen vinna.

Eller som kapten Andreas Granqvist skulle ha sagt, på sin nordvästskånska:

”Nu parkerar vi byssen, grabbar!”