Insändare: Tragedi på en lantkyrkogård
Gladsax kyrka är vacker, och den gamla kyrkogården är värd all omsorg. Man blir betänksam när man ser allt fler tomma gravplatser, inhägnade av den traditionella låga buxbomen men där både gravsten och växter plockats bort.
Kvar finns några ödsliga kvadratmeter krattad grus. Gröna planteringsstickor på många gravar (”överlåten”) tyder på att också de snart ska skövlas,
Anders Österlings ger i sin dikt "Lantlig kyrkogård" röst åt en av de obemärkta som vilar under hällen: "Här står i vattenglas konvaljbuketten/ som gärd åt hustrun Boel Andersdotter,/ en av de små, som knöto stramt schaletten/ och höllo ut i undanskymda lotter." Kyrkogården speglar livet: "se – blott en kalkmur skiljer från varandra/ en by för livet och en by för döden".
Varför har man avlägsnat gravstenar i Gladsax? De rensade platserna har inte tagits i bruk, och det saknas inte utrymme på kyrkogårdens nyare del.
Ingen skulle komma på tanken att lämpa bort vårdarna på Père Lachaise-kyrkogården i Paris eller Strindbergs bekanta kors med inskriften "Ave Crux Spes Unica" på Stockholms norra kyrkogård. Inte heller på gamla gravplatsen i Ystad skulle sådant gå för sig.
"Om en gravordning har tillfallit upplåtaren och den är av kulturhistoriskt värde eller av något annat skäl bör bevaras för framtiden, skall upplåtaren om möjligt lämna kvar platsen", heter det med en defensiv juridisk formulering. Och om man tillåter vandalismen ska stenarna bevaras: "Om gravanordningen ändå måste föras bort från gravplatsen skall den åter ställas upp inom begravningsplatsen eller på någon annan lämplig och därtill avsedd plats."
Vi är duktiga att göra oss urarva och glömma traditioner och historia. Men behöver vårt kulturarv förödas i onödan? "Den som läser inskriptionen/ blir snart bekant med hela byalaget", skrev Österling.
Men i Gladsax vet vi snart inte vem som bebodde gårdarna där under de förra seklen. Är reduceringen av gravvårdar och växtlighet som skett och sker i Gladsax systematisk?
Händer samma sak vid andra kyrkor inom pastoratet? (kyrkogården i Glemmingebro till exempel tycks orörd).
Är gravstenarna som plockats ner i Gladsax redan nermalda till fyllning? Ligger sparsamhet (snålhet) bakom denna iver?
Svenska kyrkan är inte alldeles barskrapad i den här landsändan. Den är Skånes största jordägare, med 120 00 hektar jordbruksmark, 9 000 hektar skog och 240 arrenden.
Ivo Holmqvist
Professor emeritus
Glemmingebro.
