Bildextra: Cruisingen fyllde stan med rockabilly, raggare och rök
På Norra Vallgatan står sju pågar i 8-års åldern och skanderar "burna, burna, burna" till de förbipasserande amerikanarna. När de inte får någon respons från förarna faller omdömena hårt.
– Han är feg! Hon kan nog inte!
Martin Rasmusson, pappa till två av killarna, hjälper dem att utse vem de ska sporra – sportiga bilar med unga förare verkar mest burn-benägna. Och när de rykande däcken tjuter jublar gänget.
Det vackra vädret hade bäddat väl för den 32:a upplagan av Yankee car clubs årliga cruising. Redan under samlingen i Köpingebro glänste lacken lite extra i solen. Viveka Larsson använde en bit av sin blommiga tyllkjol för att putsa lite på bagageluckan till sin Oldsmobile från 1958.
– Va, såg ni det? säger hon och rättar till kläderna när YA kommer fram. Rockabilly-looken, med bulligt hår, lösögonfransar och tidsenlig klänning tar nämligen två timmar att få i ordning. Bilen skaffade hon och systern Liliana Larsson för ett och ett halvt år sedan. Det är en dröm som går i uppfyllelse efter 30 års suktande efter en egen amerikanare.
– Det finns bara en bil med den här färgen, och vi får mycket beröm för henne. Vi älskar henne, säger Viveka Larsson.
Men alla bilar glänser inte. Mahroan Osmanagic från Eljaröd har ställt upp sin kolsvarta före detta likbil från Los Angeles, en Cadillac från 1966 med plats för många vänner. Enligt en väninna till ägaren är det en hemsökt bil.
– Hon håller på med healing och sa att det var x antal personer som tittade ut ur den när hon körde bakom mig. Men hon påstår att hon tog bort dem, säger han och visar hur håret reser sig på hans arm.
Mahroan Osmanagic har en till likbil hemma, en Cadillac från 72 i "mint condition". Det är den han använder för att köra riktiga lik i.
– Gamla raggare som har dött. Jag har varit raggare i 40 år så jag har känt en del, säger han.
