Insändare: Även Skåne bör bidra till mineralförsörjningen

I inledningsskedet undersöks berggrundens egenskaper oftast genom att genomföra mätningar med instrument från markytan eller från flygplan/drönare samt då mindre prover tas på hällar (blockletning) och mark.

Senare när man fått bättre kunskap om mineraliseringen kan det bli fråga om mer ingripande undersökningar, bland annat genom moränprovtagning och kärnborrning. Miljöpåverkan är, även då, i normalfall mycket liten

Undersökningstillstånd enligt minerallagen beslutas av Bergmästaren som även fastställer arbetsplanen. Ett undersökningstillstånd innebär i sig inte någon rätt att utföra undersökningar som innebär skada eller intrång för markägare och innehavare av särskild rätt (sakägare).

För att få bättre kunskap om hur bergmaterialet beter sig till exempel i en anrikningsprocess kan ansökan göras om provbrytningstillstånd enligt miljöbalken. Länsstyrelsens miljöprövningsdelegation beslutar då om detta tillstånd.

Med beaktande av gruvverksamheternas miljöeffekter ur ett nationellt perspektiv bör utvinning av kritiska mineraler främst ske ur Sveriges stora ytliga, cirka 80–100 meter djupa, polymetalliska alunskifferdeponier, framför utvinning av enstaka mineraler i flera mindre och mera toxiska sulfidmineraliseringar i övriga delar av landet.

Grundämnena uran och radium förekommer i varierande omfattning i alla bergarter, och därmed också i jordarter.

Scandinavadium har i samrådsunderlaget beskrivit att de ska borra cirka 50–75 meter djupa borrhål, med ett maximalt djup av 125 meter.

Brunnar anläggs normalt inte i alunskiffer, eller i jordarter som innehåller alunskiffer, då vattenkvaliteten totalt sett är för dålig. (SSI rapport: 2008:15)

Låt oss med beaktande av Region Skånes regionsråds protektionistiska uttalande sporras till att ansvarsfulla politiska partier och medborgare utanför Region Skåne samverkar till, att Skåne inte särbehandlas vid tillståndsprövning utan ska också få bidra till den svenska mineralförsörjningen.

Vilket då även bidrar till regional utväckling, nya jobb, ökade skatte- och exportintäkter som ett komplement till, att vara en bidragsberoende jordbruksregion.

För att hitta sätt att hantera koldioxid som produceras genom förbränning av fossila bränslen kan kanske ”sandpulver” tillverkad av alunskiffrets kolnanosfärer, som biprodukt, tänkas vara ett effektivt sätt för att minska koldioxidutsläpp från fabriker och kraftverk?

Den stora vinsten, förutom utvinningen av nödvändiga mineraler, kan för framtida generationer i det berörda området bli att dricksvatten kvaliteten förbättras efter det, att de förorenande elementen i alunskiffern extraherats under gruvdrift.

Claes-Erik Simonsbacka

Ingenjör och före detta managementkonsult till gruvföretag med gruvverksamheter i Sverige, Västafrika och Sydamerika.