GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Är det elallergikern eller världen som är galen i Bromanders roman?

Henrik Bromanders nya roman ”Högspänning” handlar om en kvinnlig gymnasielärare i Göteborg och hennes gradvisa fall ner i någon sorts galenskap. Recensenten Rebecka Åhlund tror att bokcirklar som läser den här romanen kommer att få mycket att prata om.
bokrecension • Publicerad 25 januari 2019
Detta är en recension i Ystads Allehanda. En recension är en kritikers bedömning av ett konstnärligt verk.
Växjöfödda Henrik Bromander har skrivit ännu en roman om Sverige av idag.
Växjöfödda Henrik Bromander har skrivit ännu en roman om Sverige av idag.Foto: Björn Lindgren/TT

Högspänning

Roman

Författare: Henrik Bromander

Förlag: Atlas

När journalisten Niklas Orrenius för ett par år sedan avslöjade vem som låg bakom pseudonymen Julia Caesar, en extremhöger-predikant och bloggare, visade det sig vara en kvinnlig före detta journalist. Hennes radikalisering från ”vanlig människa” till hatisk rasistgalning fascinerade – och i samma stund som jag läste att hon skrivit mycket om elallergi föll allt på plats. Jaha, en helt vanlig tokfrans, tänkte jag. Och många med mig.

Henrik Bromanders nya roman ”Högspänning” handlar om en kvinnlig gymnasielärare i Göteborg och hennes gradvisa fall ner i det som kanske hände Julia Caesar, minus rasismen. Lotta reagerar allt kraftigare mot sin mobiltelefon och förstår så småningom att hon är elöverkänslig. Kombinerat med en rad förändringar på jobbet, i samhället och i hennes privatliv dras hon längre och längre in i ett tillstånd som skulle kunna beskrivas som galenskap, eller också som en stark övertygelse om att det är omöjligt att leva som andra människor verkar göra.

”Bromanders svarta humor är ständigt närvarande men trots att det vore så lätt hänt förfaller berättelsen aldrig till karikatyr – trots sexfantasier om Täppas Fogelberg och elsanering av radhuset i Utby.”

Det är en extremt tonsäker och, tja, ömsint, beskrivning av en människa i fritt fall. Där omgivningen sviker, i det att Lottas egna erfarenheter och vittnesmål tas allt mindre på allvar och översätts till samarbetsproblem och sjukskrivningar, håller sig berättelsen genomgående på Lottas sida. Bromanders svarta humor är ständigt närvarande men trots att det vore så lätt hänt förfaller berättelsen aldrig till karikatyr – trots sexfantasier om Täppas Fogelberg och elsanering av radhuset i Utby.

Det finns som vanligt hos Henrik Bromander flera spännande samtidsteman: den medelålders kvinnans osynlighet, vårt öppna samhälles oerhört tajta ramar för hur man egentligen får vara, ensamhet, radikalisering, smartphones som ”små adhd-apparater” och den krypande känslan av att vänta nu, tänk om det faktiskt finns ett korn av sanning i det som verkar vara psykosomatiskt…? Vem är det egentligen som är sjuk? En bokcirkel som lägger in ”Högspännning” i sitt schema får nog räkna med flera klubbmöten om denna roman.

Rebecka ÅhlundSkicka e-post
Välkommen att kommentera

Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Ystadsallehanda och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.