Brunåkra möter New York i skymningslandet

Men tro inte att amerikanskan är på villovägar. Det finns minst två anledningar till att Tori Lawrence och den lika amerikanska trion, dansaren Eleanor Goudie-Averill, musikerna Cole Highnam och Seth Wenger, befinner sig på slätten utanför Gislöv. Hos Brunåkras Residence.

Tori Lawrence var för det första här redan i fjol och inledde sitt arbete med projektet ”Junk Space”, som hon nu arbetar på att fortsätta. Och hon är aldrig på villovägar, tvärtom så skapar hon sina verk utifrån olika platser. De får skapa hennes scenkonst. Och ju mer olika de är desto bättre. På så sätt ges också publiken möjlighet att se sin miljö från ett helt nytt håll, ett helt annat temperament. Allt växer.

– För fem veckor sedan var vi i Philadelphia och gav ett verk i en före detta industrilokal. Det blir förstås något helt annat än att gestalta något här utomhus i sommar-Skåne. Jag gör också dansfilmer, så vi behövde filma mer här, men vill också visa vad vi gör, så det blir en föreställning live, en work-in-process, för dem som vill se oss klockan 22 på onsdagskvällen. Ljuset ska ha gått ner.

Undertecknad hade glädjen att få se små delar av verket — om än i skarpt sommarljus — och man lyckas med enkla medel ladda det skånska landskapet och miljön med något helt eget och nytt. Poetiskt och humant. När Cole Highnam hamrar på sitt cittraliknande stränginstrument, mitt ute i åkern blir man lycklig.

— På ett sätt är väldigt mycket här ute i det vackra Skåne också ett slags ”Junk Space”. Inte bara storstädernas gamla industriområden. För vad ska vi göra med alla stora gamla byggnader som förr huserade grisar eller spannmål, de som inte längre behövs? Vi kan inte alla göra konstscener av dem allihop, säger Brunåkras boss Gustaf Grapengeisser och blickar ut över landskapet, vars åkrar tar oss ända ner till havet och horisonten.

— Det här känns trots allt lite som hemma för oss, säger musikern och sångaren Seth Wenger. Vi kommer alla från midwest från början och det här ganska likt. Förutom havet då … Så vi känner oss hemma.

— Väldigt. När jag hade varit här förra året googlade jag runt på svenskt medborgarskap, säger Tori Lawrence leende.

Hur hemma känner vi oss då som publik hos våra fyra amerikanska vänner? Det får vi se under onsdagskvällen. Denna lilla del av stora "Junk Space” är i alla fall ett mycket poetiskt verk — under arbete — mitt bland åkrarna. Musik, poesi, bilder, rörelser, ljus och en bil. I en kvartett New York-ares temperament. Inget du möter varje dag.