De bor båda nära havet, inte långt från varandra. Panda Da Panda, eller Thibo Girardon som han heter i passet, i Svarte och Danne Stråhed lite längre bort, på Dannero, ett par blommande rapsfält väster om Skivarp, i det öppna skånska landskapet som sluttar ner mot havet.

Det är också på Dannero vi träffas, gården där Danne Stråhed både bor, har studio och konsert- och festlokal. Men den här våren när inte mycket är sig likt är Dannero igenbommad. Danne Stråhed bjuder på kaffe och köpekakor och berättar att han försöker strukturera sin tid. Två dagar i studion, med siktet inställt på att släppa ett album i slutet av året, två dagar uppe på Tydinge festplats i nordöstra Skåne där den välkände skånske spelemannen och entreprenören driver campingplats, dansställe och arrangerar motor-träffar. Fast nu är det bara campingen som det är full fart på. Coronaviruset sätter stopp för allt det andra.

Så bromsar Thibo Girardon och musikproducenten Fredrik Andersson in på gårdsplanen och slår sig ner vid fikabordet denna soliga eftermiddag dagen före Kristi Himmelfärdshelgen. Vi coronahälsar med armbågarna.

Egentligen är det också coronapandemins ”fel” att Danne och Thibo gick in i studion tillsammans.

Fredrik Andersson berättar att han för många år sedan spelade för gäster på Ystad Saltsjöbad och där i pianobaren gjorde en egen version av Lundells klassiska låt. En känd tv-personlighet, faktiskt bosatt inte så långt från Dannero, gav beröm. Hon tyckte att det var roligt att höra låten på skånska. Sedan föll det i glömska men Fredrik Andersson kunde inte släppa tanken. Så vaknade han en natt hemma i Svarte, och tänkte att nu var det rätt tid att göra något, nu när det mesta i konsertväg är satt på undantag. Och han visste vilka som skulle sjunga på låten. Han ringde först Thibo.

– Vad tycker du om Danne Stråhed?

Thibo Giardon svarade precis som han gör här i vårsolen vid fikabordet:

– Jag älskar Stråhed, säger han.

– Jag älskar dig också, säger Danne Stråhed.

– Det du gör, du säger det fritt, du kör ditt eget race, lägger han till.

Danne Stråhed tycker inte alls att det är så stora skillnader mellan honom och Panda Da Panda.

– Det finns bara två sorters musik, bra och dålig. Åtta toner, gör det inte så svårt, säger Danne Stråhed som är trött på att musik ska inordnas i genrer och etiketteras.

Thibo Girardon uppskattar också Danne Stråhed, att han har gått sin egen väg.

– Jag har lyssnat mycket på Danne. Han har en stor skånsk själ, säger Thibo Girardon.

Så möttes de för första gången i studion. De sjunger båda var för sig och duett. Danne Stråhed spelar dragspel och Panda Da Panda inleder låten med ett bluesigt intro på munspel.

Båda är nöjda både med resultatet - och med det musikaliska mötet.

– Det fanns en lätthet i kemin, det funkar; det märker man direkt. Funkar det inte är det bara att lägga ner, säger Danne Stråhed och bjuder på påtår.

Lyssnar man på låten kan det kanske först vara lite svårt att höra vem det är som sjunger. Ändå har de mycket personliga röster. Och r:n avslöjar Thibo.

– Han har stockholms-r, hävdar Danne Stråhed.

– Jag skulle i så fall kalla det talfel, svarar Thibo Girardon med ett leende.

De enas hur som helst om att de inte skulle kunna sjunga på någon annat sätt. Det är en fråga om ärlighet – men det är också utlämnande.

– Att sjunga på den egna dialekten är som att dra ner bysorna, säger Danne Stråhed målande.

Är ni nervösa nu, inför mottagandet? Och vad tror ni att Ulf Lundell tycker?

Runt fikabordet enas de tre om att covern är en kärleksfull hyllning till det skånska landskapet och till Ulf Lundells låt. Så mycket mer än att ärligt göra sitt bästa kan de inte, och det går inte att göra så alla blir nöjda.

– Det är bara kärlek, sammanfattar Thibo Girardon.

– Nu får den flyga själv, säger Danne Stråhed.