Mystik som ger en konstnärlig fullträff

På Kristianstads konsthall kartlägger Christine Ödlund och Fredrik Söderberg rörelser i historiens, vetenskapens och medvetandets marginaler. Växternas och människans inre liv, kosmos oändlighet men också politiskt mörkare stråk i 1930-talets kult av naturen. När de två för första gången ställer ut ihop i en större skala, blir det kort sagt en fullträff.

De är inte ensamma om att intressera sig för detta fält - mysticism, ockultism och andlighet har gjort en comeback inom samtidskonsten. Här hittar vi yngre konstnärer som Emelie Sandström, Danilo Stankovic och den mer etablerade danske Joachim Koester. Allt medan Hilma af Klint (1862-1944) de senaste åren fått ett massivt, internationellt genombrott som abstrakt pionjär, med sitt andligt inspirerade måleri. Men jag tycker om hur Söderberg och Ödlund odlar sina egna metoder och bildspråk i utforskandet av tillvarons mindre kända dimensioner.

"Det Okända Livets Psykiska Gåtor" är en utställning lika mystisk som den låter. Därmed inte sagt att den är svårbegriplig. Tvärtom är det lätt att fastna framför målningarna - båda konstnärer arbetar främst i akvarell - och sjunka in i de detaljerade motiven. Här ritar Christine Ödlund upp sinnrika diagram över växters sätt att agera i hotfulla situationer. Då larven börjar äta på nässlans blad aktiveras ett signalsystem som plantor i närheten reagerar på genom att vidtaga skyddsåtgärder.

I andra bilder skapar hon intrikata symboler, mönster och partitur som kretsar kring allt från grundämnenas struktur till himlakropparnas musik och medicinalörter - gärna målat med pigment hämtat från växter som malört, havtorn och indigo. Kanske låter det avancerat men exakt hur exempelvis växternas tysta kommunikation fungerar är inte nödvändigt att förstå. Det räcker att konstatera att mycket av det som pågår runt oss sker i det fördolda.

Från det perspektivet blir det snudd på logiskt att teosofins lära runt det förra sekelskiftet vann många anhängare, däribland författare som August Strindberg och Selma Lagerlöf. I en magnifik målning porträtterar Ödlund dess ledare, Madame Blavatsky, när hon rökandes begrundar väteatomens karaktär.

Teosofin blandade naturvetenskap med österländska reinkarnationsläror och mysticismens tro på ritualer, ceremonier och andliga sfärer. Och nog fanns det mycket i den frambrytande moderniteten som kunde framstå gåtfullt: röntgenstrålar, elektricitet, radiovågor, fotografi och psykoanalys- allt skedde genom för ögat osynliga processer. Sätt det i relation till den expansiva industrialisering och urbanisering som pågick, så var det kanske inte konstigt att allt fler längtade till naturen och ett enklare liv.

"Vi vantrivs i kulturen" skrev psykoanalysens fader Sigmund Freud år 1929. Redan den tyska romantikens målare och tänkare hade under tidigt 1800-tal vurmat för naturens storslagenhet och mystik, i kontrast till upplysningstidens hyllande av förnuft, systematik och vetenskap.

Allt det här idégodset puttrar i bakgrunden till Fredrik Söderbergs akvarellserie "Åter till naturen i Tyskland", där han i ett fyrtiotal bilder porträtterar tänkare som Martin Heidegger och Freuds lärjunge Carl-Gustav Jung (som forskade kring människans gemensamma symboler), kompositören Richard Wagner men också Rudolf Steiner som grundade antroposof-rörelsen.

Alla sökte de alternativ till det moderna samhällets rationella, nyttoinriktade och mekaniserade världsbild - det som den tyske sociologen Max Weber under 1900-talets början kallat en "avförtrollning" av världen.

Samtidigt som Söderberg tecknar författarlyor och lummiga favoritstråk, skildrar han bland annat den tyska frilufts-ungdomsrörelsen Wandervogel, vilken under nazitiden kom att tvångsintegreras med Hitler Jugend. Med känsliga penseldrag spåras kopplingar mellan olika tanketraditioner, alternativa kulturer och dunkla politiska ambitioner.

I den pärm som finns att låna på utställningen går det att läsa om hur Wagner var Hitlers favoritkompositör liksom om Heideggers existentiella filosofi och nazistiska sympatier. Skickligt visar Söderberg i sina akvareller hur något så till synes oskuldsfullt som längtan bort från den borgerliga kulturen, kan rymma allt från naiv hippieromantik till nazismens skrämmande "Blod och jord"-ideologi.

Samtidigt är Fredrik Söderbergs och Christine Ödlunds målningar så luftiga och försåtligt vackra. Med färg, geometri, rytm och ornament utvecklar skilda strategier för att röra sig mellan mystik och vetenskap, ljus och mörker, kaos och ordning.

Tillsammans skapar de en utställning som fängslar lika mycket genom det som sker på, som under ytan. De ger inga enkla svar, men ett är säkert. I deras sällskap är det en ren njutning att fördjupa sig i "Det Okända Livets Psykiska Gåtor".

Fotnot: Christine Ödlund är i höst även aktuell i grupputställningen "Sensing nature from within" på Moderna museet i Malmö.