Annons
Kultur

Överkörd två gånger ger en drabbande livsresa

Deborah Levys roman ”Mannen som visste allt” är en tvådelad berättelse som utspelar sig 1988 och 2016. På ett övertygande starkt sätt knyter den ihop en drabbande rik helhet. Kulturjournalisten Sune Johannesson har läst.
Ny bok • Publicerad 6 mars 2020
Detta är en recension i Ystads Allehanda. En recension är en kritikers bedömning av ett konstnärligt verk.
Deborah Levy är författare och dramatiker, bosatt i London. Hon debuterade 1989 och har även skrivit pjäser för Royal Shakespeare Company. Två av hennes tidigare romaner var finalister till Bookerpriset.
Deborah Levy är författare och dramatiker, bosatt i London. Hon debuterade 1989 och har även skrivit pjäser för Royal Shakespeare Company. Två av hennes tidigare romaner var finalister till Bookerpriset.Foto: Naina Helén Jåma/TT

Det finns böcker som tappar farten sådär halvvägs. Även det motsatta finns, böcker som tar fart en bra bit in i historien. Brittiska Deborah Levys nya ”Mannen som visste allt” är en sådan. Alltså, en sådan som efter halva sidantalet skruvar till berättelsen genom ett nytt grepp och plötsligt förändras hela min läsning och upplevelse.

Så här. Det är 1988 och den självupptagne 28-åringen Saul Adler forskar om diktaturer och har ett arbete om tyranners psykologi – med exemplet hur Stalins flirt-taktik var att under middagar kasta bröd på de kvinnor han var intresserad av – i sin väska när han blir påkörd av en bil vid det kända Abbey Road-övergångstället i London.

Annons

Han klarar sig men haltar hem till sin flickvän, som efter deras intima möte gör slut. Strax därefter tar han sina anteckningar och reser till Östberlin för att föreläsa. Där blir han kär i sin tyske guide Walter, och vistelsen i den stängda staden tar sig olika turer med övervakningar, hemligheter och drömmar.

”Det är en bra berättelse, nära och med insikter om vilken skillnad en mur – både i miljön som inuti oss – verkligen kan göra. Men det lyfter inte. Då blir Saul påkörd igen. Dessutom vid samma världsberömda övergångsställe.”
Sune Johannesson

Det är en bra berättelse, nära och med insikter om vilken skillnad en mur – både i miljön som inuti oss – verkligen kan göra. Men det lyfter inte. Då blir Saul påkörd igen. Dessutom vid samma världsberömda övergångsställe.

Nu är det inte längre 1988, utan 2016, alltså knappt 30 år senare. Åren har passerat, allt har förändrats i Europa och för våra huvudpersoner. Eller? Den här gången skadas Saul betydligt värre, och förs till sjukhus.

Här ligger han orörlig och får besök av personer som han haft en närmast livslång relation med. Som sin far och bror, som sin flickvän från 1988. Men i sinnet befinner han sig framförallt i Östberlin 1988 och längtar efter sin kärlek Walter.

Saul Adler är allvarligt skadad, det är som om hans kropp har gått i bitar – men har han någonsin varit hel? Vem är han i sig själv och i relation till sina närmaste? ”Jag såg mig själv i spegeln för första gången efter olyckan. Dra åt helvete jag hatar dig, sa jag till den medelålders mannen som tittade tillbaka. /.../ Vart tog du vägen, Saul? All din skönhet – som bortsopad. Vem var du?”

Och sedan följer mängder av frågor för att försöka förstå och fånga in den person han en gång var. Om han nu ens var någon? Där sitter jag i fåtöljen, endast något år äldre än Saul och tar en klunk svart kaffe. Ja herregud, vart tog skönheten vägen?

Tidigare har Levys roman ”Varm mjölk” getts ut på svenska.
Tidigare har Levys roman ”Varm mjölk” getts ut på svenska.Foto: Norstedts

Roman

Deborah Levy

”Mannen som visste allt”

Översatt av Eva Åsefeldt

(Norstedts)

Sune JohannessonSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons