Ivo Holmqvist: Upp till kamp för Boisen i brons
Men just träd månade han inte särskilt om när han i slutet av 1800-talet förvandlade Ystad till en stenstad, även om han också ritade villor i Sandskogen, och så mycket annat. Till exempel rustas nu kyrkan i Glemmingebro upp där han modifierade ritningarna av Carl Möller som med stor orätt blivit utskälld för sin Eslövsgotik.
”Gärna medalj men först pension” står det på en bekant valaffisch från 1958, med en vithårig pensionär med yvig mustasch. Den hade sin verkan: ATP genomfördes, efter många stridigheter och bara genom att en riksdagsledamot röstade mot sin partilinje.
Jag varierar med en ny slogan: ”Gärna ett träd till Peter Boisens minne, men helst också en staty.”
I Vollsjö kan man slå sig ner på en bänk bredvid Piraten, skulpterad av den skicklige Jonas Högström. Så trevligt det vore om man kunde sätta sig bredvid Peter Boisen på en bänk framför hans ståtligaste skapelse, Ystads stadsteater.
Tanken har stöd av flera intressenter i Ystad. Man borde kunna övertala mecenater, till exempel Ystads teater, och engagera berörda myndigheter för saken.
Ett stadens försköningsråd finns väl inte längre, om det alls funnits. Vilka politiker ser till att staden fortsatt förblir vacker?
Man kan vallfärda till Peter Boisens grav i sydvästra hörnet av gamla kyrkogården, med det vita marmorkorset. Men så mycket roligare det skulle vara att kunna slå sig ner jämte honom. Upp till kamp för detta!
Peter Boisen var ingen linslus: det finns bara en knapp handfull fotografier på honom.
Men en utmärkt förlaga till en sådan staty finns redan, det bekanta fotografiet där han sitter på en bänk med hatt, vacker mustasch, korslagda ben och en tänd cigarr i handen, samman med två av sina bröder.
Det använde jag fast utan bröderna som omslag till min bok ”Peter Boisen, dansken som präglade Ystad” (Makadam förlag, 2020 som också är Ystadiana 2020 – den finns fortfarande att köpa i Ystads bokhandel).
Ivo Holmqvist, Glemmingebro
