Dahlström funderar och flanerar/Lördag

Vet ni vad en "hustler" är för något? Och jag menar inte den obskyra herrtidningen (finns den kvar?). Nej, en äkta "hustler". Det är en person som är riktigt bra på någonting inom spel, gärna något där skicklighet är viktigare än tur. Till exempel biljard. Men som "mörkar", alltså låtsas vars sämre än han/hon är bara för att få upp intresset för mer pengar i spelet. När sedan potten är hög nog slår "hustlern" till och rakar hem pengarna.

Det går bra ett tag. Tills alla har förstått. Då måste "hustlern" dra vidare för att inte drabbas av det klassiska straffet; att få fingrarna krossade med en biljardkö.

Jag känner en "hustler". Hon har aldrig fått sina fingrar krossade. Fattas bara! Nu är det förstås så att alla kvinnor är "hustlers" (se beskrivningen ovan och överför den till vardagen...) men den här är speciell. Jag vet inte vad hon heter men hon kallas för "Skydebane-Sara" och bor på Vesterbro i Köpenhamn. Sitt namn har hon fått eftersom det sägs att hon är född i närheten av den gamla, klassiska skjutbanan på Vesterbro.

Hon är gammal, ful, tandlös, skitig och dricker alldeles för många pilsner varje dag. Dessutom röker hon hela tiden danska cigaretter, Cecil. Och hon är enastående duktig på att spela biljard. Särskilt (egentligen uteslutande) dansk kägel. Hon lär ha varit med i det danska landslaget en gång i tiden.

"Skydebane-Sara" älskar svenskar. De är så lättlurade. Och de danska stamgästerna sitter längs väggarna och bara myser. Självklart föll jag i fällan en av de första gångerna jag träffade Sara. Hon ser sannerligen inte ut till att vara en biljard-fantom. Och hon spelade ut hela sitt register och flirtade, slängde käft och viftade med de blåanlupna benen.

Först spelade hon en pott med några andra och såg till att komma ut innan det kostade något. Men hon gjorde ingen imponerande insats. Sedan satt hon mest och snackade och drack öl.

Men så började hon intressera sig för mig och snart utmanade hon mig så till vida att hon angrep min manlighet. Ja, inte bokstavligen men hon liksom släppte frågan i luften om jag inte var man nog att möta henne i en omgång kägel. Bara hon och jag. Självklart tog jag upp den kastade handsken.

"Gott, 100 kronor?", sa Sara. "Netop", svarade jag. Och blev fullständigt detroniserad, förnedrad, släpad i smutsen - vad ni vill. Jag hade inte skuggan av en chans. Och alla skrattade och slog mig i ryggen.

Nu sitter jag själv vid väggen och myser och bara ser på...

Ha en go helg!

Robert Dahlström, 0411-645 53

robert.dahlstrom@allehandasyd.se