Dahlström funderar och flanerar/Onsdag

Hur ska man egentligen tolka situationen när man får en brödkavel av en närstående kvinna? Nu menar jag inte en brödkavel i skallen för det har jag inga som helst problem att tolka. Nej, jag menar när man får den som gåva. Med ett rött sidenband runt kaveln.

Att ge presenter till kvinnor är en svår men ädel konst som jag skrivit mycket om. Särskilt när det handlar om kläder. Man måste hela tiden tänka sig noga för enär kvinnor har en otrolig intuition. De kan göra de mest halsbrytande tolkningar av en enkel present.

Men hur ska vi män tolka de presenter vi får av kvinnorna? Vad betyder en brödkavel? Det kan ju vara en varning; "Se upp, se upp! Nu är du farligt nära den kritiska gränsen då tallrikar får vingar och böcker och andra hårda föremål viner genom luften". Den kan också betyda att damen ifråga tycker att jag bör ägna mig mer åt att baka. Eller kanske köksarbete i största allmänhet?

Det kan ju faktiskt också vara ett tecken på att vi nu lägger ner våra vapen för gott och bara myser ihop i något hörn. Hon ger mig sitt främsta och mest traditionella vapen, brödkaveln, som en kärleksgåva. Ty hon behöver den icke mer eftersom jag är så snäll och trevlig och - väl fostrad och tuktad? Inte redan väl?

Med den sista tolkningen blir gåvan ironisk och betyder egentligen att jag inte ska tro att jag kan göra som jag vill även om allt verkar lugnt på ytan.

En gång i tiden fick jag frågan av en kvinna vad jag önskade mig i julklapp. Det var på den tiden då jag var uppblåst och kaxig i överkant. Alltså svarade jag: "Det får väl bli något som är på min nivå som man - varför inte en röd sportbil". Sade jag och log och kände mig rätt tuff och nöjd med mig själv. Jag uppfattade aldrig kvinnas blick.

På julafton fick jag mycket riktigt en röd sportbil. En pytteliten röd sportbil i plast. Den visste var den tog...

Kan brödkavelgåvan vara en slags inbjudan? Jag är välkommen att dela hennes kök och hennes bröd. Och gåvan är själva inviten? Det är nämligen ingen ny brödkavel utan en gammal fin och väl använd brödkavel. Inte särskilt sliten men det syns på den att den kavlat många degar med stor kärlek och omsorg.

Det är kanske en liten vink om att jag borde köpa henne en ny brödkavel...eller?

Och mistluren ljuder över staden, havet är nära, och jag sitter med en brödkavel i knät och förstår ingenting...

Som vanligt?

Robert Dahlström, 0411-645 53

robert.dahlstrom@allehandasyd.se