Dahlström funderar och flanerar/Onsdag

Jag deltog i en intressant debatt härom kvällen om etik inom konsten. Det är ju ett ständigt aktuellt ämne, inte minst efter den omdiskuterade installationen på Historiska museet i Stockholm för några veckor sedan. Vi fastnade ganska omgående i resonemang om hur man definierar både begreppet etik och konst. Jag har funderat vidare på detta. I vanlig ordning slog jag upp ordet "etik" i Bonniers svenska ordbok men där står endast att "etik" är läran om seder, moral och moralregler. Frågan är om vi kan erkänna en slags övergripande etik - om vi kan hävda att det finns en moral som gäller för allt och alla inom konsten? När det gäller livet finns det ju en del självklara moraliska regler som jag uppfattar har sitt ursprung i tio Guds bud. Men egentligen är det väl blott några av dem som vi verkligen tar på allvar; vi ska inte döda varandra och vi ska inte stjäla från varandra. Och om jag ska skruva åt ytterligare ett varv så är det väl bara det här med att vi inte ska dräpa som alla ställer sig bakom. Men även när det gäller det finns det människor som menar att det är rätt och riktigt att döda i vissa situationer. Som straff för allvarliga brott, till exempel. Men om vi håller oss till konsten - alltså böcker, tavlor, teater och sånt. Ska vi kunna skriva vad som helst, måla vad som helst och framför vad som helst på en teaterscen? Finns det någon gräns för vilka åsikter vi får lov att torgföra? Ja, uppenbarligen är det så i Sverige. Rasism och extrema sexuella yttringar är tabu för den stora allmänheten. Men var går egentligen gränserna för det? Vad är rasism och extrema sexuella yttringar? Nedsättande omdömen om invandrare och pedofili? Personligen har jag inga problem med detta - jag gör en väldigt snäv tolkning och tar bestämt avstånd från bådadera exempel och det är jag övertygad om att de flesta gör. Men visst finns det en gråzon, åtminstone när det gäller rasism. Min vän och kollega, Bengt Eriksson, som också var med på debattkvällen sade något klokt: "Etik måste alltid omtalas i plural". Det vill säga att det finns inte en allmängiltig moral och etik utan lika många varianter som det finns individer. Det är inte, som jag ser det, en förenkling utan snarare att lägga ett stort och viktigt ansvar på varje enskild människa. Vi måste själva bestämma oss för vilken moral vi ska leva efter i stort som i smått. Det är summan av allas enskilda moral som skapar vårt samhälle. Som vanligt? Robert Dahlström, 0411-55 78 53 robert.dahlstrom@allehandasyd.se