Dahlström funderar och flanerar/Tisdag

Reser man långt är tidsomställningen ett litet obekvämt problem eftersom man passerar flera tidzoner och nästan kan komma fram innan man for iväg. Reser man till ferian i Sevilla är problemet med tidsomställningen ett annat. Feriaveckan är som en gigantisk blandning av Kiviks marknad, en 10-15 musikfestivaler och tivolin och med drag av oktoberfesten nere i München. Hundratusentals människor rör sig ute på det särskilda feriaområdet, som är som en liten stad, och så förstås överallt inne i Sevilla. Man äter, dricker och dansar dygnet runt i drygt en vecka. Ingen sover. Förutom de som tar sig en tupplur på en stol på en uteserveringen någonstans. Alltså blir problemet med tidsomställningen att man går från något så när normala, svenska förhållande till en andalusisk rytm som är ofattbar. De första dagarna brukar gå bra, den första natten efter resan blir det lite sömn men sedan vrider man sakta men säkert på dygnet. Under de första dagarna är också matvanorna något så när svenska om än senarelagda. Om det överhuvudtaget blir någon frukost inskränker den sig till en bit bröd och kaffe med mjölk. Lunch vid sittande bord framåt fyra-fem på eftermiddagen och sittande middag framåt elva-tolv på kvällen. Men sedan övergår man omärkligt till att småäta mest hela tiden, och det är det som är hemligheten för att orka. Man ser nästan aldrig en spanjor gå in på en bar och enbart beställa in ett glas manzanilla eller en öl utan att också ta en tapa. Antingen bara lite torkad skinka och en bit bröd, några oliver och inlagda vitlökar eller så något tillagat som kött i ett litet varmt bröd, spenat med kikärtor, stora räkor kokande i olja med vitlök eller varför inte en bit fisk i bröd? Eller en lyxtapa med kaviar på en brödbit med ett kokt vaktelägg överst? Det finns en tapa för varje smak och plånbok och tid på dygnet. Det är väl klart att även spanjorerna sover, det är något lugnare under de tidiga morgon- och förmiddagstimmarna, men deras fräschör och uthållighet är ändå beundransvärd. Ständigt bländande vita, välstrukna skjortor och oklanderligt pressade mörka kostymer, gärna av lite dyrt, elegant snitt. Och kvinnorna i - vad vi lite svepande kallar för flamencodräkter, som egentligen är en folkdräkt - och otroliga håruppsättningar. Att ställa om till svensk normaltid igen är emellertid inget problem - det ska bli skönt att sova och sova och sova... Som vanligt igen? Robert Dahlström, 0411-645 53 robert.dahlstrom@allehandasyd.se