Dahlström funderar och flanerar/Tisdag

Nu är det inte så kul. När jag vaknade i går morse trodde jag fortfarande att det var natt men klockan var redan åtta. Regnet paddrade på både tak och fönster och det hördes på något sätt att det var ett regn som inte skulle ge sig i första taget. Det blåste inte särskilt mycket men det förstärkte bara känslan av ödslighet och tomhet. När det blåser hos oss som bor vid kusten då ger det åtminstone en känsla av dramatik som piggar upp på något vis. Ett envetet, stilla regn och en jämngrå himmel utan vind blir väldigt sorgligt och dystert. Och när jag äntligen kom till tidningen var kaffeautomaten trasig. Jaha, då vet man hur denna vecka ska bli. För mig är de tre sista veckorna i november de värsta av alla. Nu börjar vi på allvar känna av mörkret, de sista resterna av sommarens värme flämtar och kämpar i våra kroppar och det är ännu lång tid till december och dess fröjder. Visst kan man pyssla och gosa och mysa men den där riktigt sköna vinterkänslan har ännu inte hunnit nå mig. Jag har ännu för mycket sommar i mig men ändå inte. Nej, det här duger inte. Det kan vara skönt att beklaga sig en liten stund men det får inte bli för mycket. Det är nämligen som när man gjorde hemska grimaser som barn och mor hytte med fingret och sade: "Akta dig så du inte blir sån för gott". Även om det bara är måndag ska jag ställa till med fest för mig själv. För mig är funderingar på och genomförandet av en god måltid ett osvikligt antidepressionsmedel. Jag skattar mig lycklig för det. Nu ägnar jag resten av dagen till att småfundera över vad jag egentligen är riktigt sugen på och så roar jag mig i affärerna och ställer mig i köket med god musik och äter i skenet från levande ljus och avslutar i fåtöljen med några sidor i en god bok innan jag dyker ner under duntäcket. Yes! Så ska höstdeppigheten hanteras! På tal om mat så ringde vår vän skeppskocken och berättade att den norska korven Servelat (som jag skrev om i lördagens tidning) egentligen är en tysk korv. Den norska staden Bergen var ju Hansastad med många tyskar och det är därifrån som norrmännen fått Servelaten, menar skeppskocken. På tyska heter den Servelatwurst, eller Dauerwurst, och enligt skeppskocken är den i original en slags lättrökt salami. Inte en dag utan att man lär sig något nytt! Som vanligt? Robert Dahlström, 0411-645 53 robert.dahlstrom@allehandasyd.se