Det blev som jag trodde – sol

Jag visste det! Bara man gnäller och tjurar och kvider så rycker Gud upp sig och känner medlidande och stänger av vattenkranen och vindmaskinen och låter sitt anlete lysa över oss i form av en förvånansvärt värmande sol.

Och genast blir livet trallvänligt om än bara för en dag eller så. Och till helgen är det första advent. Jag gillar entusiaster och människor som lever i traditioner. På söndag tänker jag därför baka saffransbullar oavsett vad saffran kostar i år. Och tända det första ljuset i adventsljusstaken och äta pepparkakor. Dock hoppar jag över glöggen, jag tycker helt enkelt inte om glögg, utan väljer istället te med honung, eller varför inte mjölk?

Första advent är slutet på den hemska novembermånaden och ingången till det betydligt ljusare och mjukare december. Redan tronar julträdet på torget och det är så många smågranar med belysning i stan att det doftar barrskog där jag går på mina vandringar längs mina stigar.

Och redan nu finns det vörtbröd och holländsk edamerjulost i butikerna till fröjd och gamman för gommens smaklökar. Det är tidigt. De senaste åren har jag fått vänta en bit in i december på julosten. Men jag bryr mig inte ett dugg om att det är tidigt, att julmånaden ännu inte är här – jag behöver vörtbröd och julost nu! Precis som julmust och grisfötter, aladåb och sylta, som också finns i butiken redan nu.

I helgen hörde jag om ett gäng unga sportkillar, söner till vänner förstås, som firade jul i lördags. Först lät det lite apart men när jag tänkt på det låter det riktigt kul. Det är fullt möjligt att duka upp en riktigt julbord redan till helgen!

Det enda som störde mig i butiken var att jag bara hittade färdigskivat vörtbröd. Ja, jag vet att vi har tjatat om detta tidigare men jag kan inte för mitt liv tänka mig färdigskivat bröd, särskilt inte vörtbröd, som bör avnjutas färskt i tjocka skivor med rikligt med rumstemperad juledamer. Förutom de allt för tunna färdigskivorna blir skivat bröd torrt på nolltid. I dag hoppas jag på oskivad vört, då slår jag till!

Tyvärr hinner jag inte med så mycket adventpyssel i helgen än saffransbröd på söndag. På lördag lånar jag ut mig själv till vem som helst på Tomelilla bibliotek. Och på kvällen är det teaterföreställningen En fröjdefull jul på Ystads Teater. Det är en pjäs av engelsmannen Alan Ayckborn och det blir säkert en halsbrytande kul julföreställning.

Att låna ut sig själv till vem som helst är nytt för mig. Förvisso har jag lånat mig till både det ena och andra men aldrig så här organiserat. Och jag vet inget om det. Hur länge lånas jag ut? Vad får vi/kan vi göra och inte göra? Kan man låna med mig hem?

Låna mig din tid på lördag så får vi se.