Ernst-Hugo får liv i ny dokumentär

"Danskjävlar!" Kanske är det så många minns Ernst-Hugo Järegård bäst; som en skrikande, kolerisk överläkare på Rikshospitalets tak i Köpenhamn i Lars von Triers Riket. Eller som den slemme Esarparen i Skånska Mord. Eller tillsammans med Margaretha Krook i den klassiska tv-reklamen för Flora.

Skådespelaren från Ystad hade många ansikten, flera av dem inte så lite ondskefulla. Ernst-Hugo Järegård var en komplex person. Han älskade att ge intervjuer men var samtidigt en mycket privat man.

Dokumentärfilmaren Erik Bäfving har gjort en timmeslång film med titeln Ernst-Hugo som producerats av Magnus Gertten och Lennart Ström på Auto Images i Malmö. Tidigare har Erik Bäfving gjort den Guldbagge-nominerade kortfilmen Boogie Woogie-pappa, och Gå loss, en doumentär om ett hip hop-band i Malmö, som även den blev Guldbagge-nominerad.

- Spontant tyckte jag att det var jätteroligt att bli tillfrågad och tackade genast ja. Ernst-Hugo präglade mycket av min barndom eftersom jag växte upp med Kalle i chokladfabrikenoch andra barnprogram och uppläsningar som han var med i. Så jag beställde ner allt som fanns med Ernst-Hugo från 1956 till 1998 i SVT:s arkiv. Materialet visade sig förstås vara enormt och ganska snabbt undrade jag vad jag gett mig in på, säger Erik Bäfving.

Arbetet skulle bli precis så svårt som han fruktade. Efter att regissören plöjt igenom alla klipp valde han ut några nyckelpersoner i Ernst-Hugos liv att tala med.

- De som bär upp filmen är hans hustru Karin och Lars von Trier. Jag fick en känsla av att det var de som stod honom närmast, och det var ju få förunnat eftersom han var en väldigt privat person. Och både Karin och Lars kan ju konsten att berätta en historia, säger Erik Bäfving.

Ernst-Hugo Järegård och den danske filmskaparen Lars von Trier samarbetade först i filmen Europa(1991), men det var i tv-eposet Riket(1994) som deras vänskap och kreativa energier fullt skulle blomma ut.

- De fann verkligen varandra. De hade båda svårt för auktoriteter och von Trier gav Ernst-Hugo fritt spelrum att skapa sin rollfigur. Båda led av olika fobier och rädslor och jag tror att det var viktigt för Ernst-Hugo att känna att han inte var ensam om det.

Båda retade sig särskilt på intellektuella auktoriteter. Erik Bäfving berättar om ett practical joke som Järegård och von Trier iscensatte mot Ingmar Bergman. De lät läcka att von Trier skulle göra en film om Bergman och att Ernst-Hugo skulle spela demonregissören. Allting var påhitt.

- Tanken var enbart att skrämma Bergman där han satt ute på Fårö. De delade båda en barnslig lust att busa, säger Erik Bäfving.

Hans egen fascination av skådespelaren har varit obruten sedan han första gången hörde den karakteristiska skånska stämman.

- Han gav sig in i allt, inget var tabu för honom. Han öppnade lite grand en dörr till en annan värld för mig. Ernst-Hugo kunde skrämma en på ett sätt som jag gillade. Barnprogrammen på den tiden var annars ganska snälla. Och sedan i Skånska mord så blev man ju rädd på riktigt.

Erik Bäfving fick dock aldrig chans att träffa Ernst-Hugo Järegård personligen.

- Nej, och det har varit en av svårigheterna i arbetet. Jag har försökt skapa mig en bild av den här karln och den bilden har varit väldigt svårfångad, vilket i sin tur ledde till en ovanligt svår klipprocess.

Har din bild av Ernst-Hugo Järegård förändrats under arbetet med filmen?

- Min beundran för honom har nog vuxit, men jag har också förstått att han kunde vara fruktansvärt oförskämd och jäkligt jobbig att jobba med. Men han var medveten om att han var självupptagen. Han kunde be om ursäkt för det i intervjuer. Det finns något rörande över honom. Och de flesta förlät honom nog det mesta.

Vilken bild av uppväxtstaden Ystad tror du att Ernst-Hugo hade?

- Jag tror att det var väldigt dubbelt. Han passade aldrig riktigt in i Ystad, han blev mobbad och han fick aldrig något stöd av sin far som verkar ha varit en riktigt obehaglig person. Jag tror att han mådde dåligt när han växte upp i Ystad. Detta är kanske inget ovanligt i sig men Ernst-Hugo gjorde en stor grej av det. När han i tonåren lämnade staden beskrev han det som att han "flydde" till Paris, där han förstås fick blomma ut på ett annat sätt.

- Samtidigt tror jag att han älskade sin hemstad på sitt vis. Han kom ju tillbaka i början av 1990-talet och gjorde några tv-program när han gick runt i kvarteren i Ystad och berättade om hur det var att vara udda i staden på 40-talet. Jag tror att han var stolt över Ystad också.

Erik Bäfving berättar att processen att göra Ernst-Hugohar varit mycket slitsam.

- Jag är lättad att det är över. Men jag måste också säga att jag är nöjd med filmen. Jag hade mycket stöd i Pernille Bech-Kristensen, som var en av de som klippte Riketoch som själv jobbat nära Ernst-Hugo. Jag har också haft mycket kontakt med Karin Järegård och deras son Johannes. Nu återstår att se vad de tycker om filmen. Och alla andra förstås, säger Erik Bäfving.

Dokumentären Ernst-Hugovisas i SVT2 den 28 december. Men för de som inte vill vänta så länge hålls i morgon söndag en förhandsvisning på Spegeln i Malmö, i samband med att biografen firar ett års jubileum sedan den återöppnade i Folkets hus och parkers regi. Visningen på Spegeln börjar klockan 20.30 och är öppen för alla. Filmografi i urval:Raggargänget (1962)

Adam och Eva (1963)

Tartuffe (tv-pjäs 1966)

Kvartetten som sprängdes (tv-serie 1973)

Fimpen (1974)

Tribadernas natt (tv-film 1978)

Skånska mord (tv-serie 1986)

Den hemliga vännen (1990)

Den goda viljan (1992)

Riket (tv-serie 1994)

Cheek to cheek (tv-pjäs 1997)