För gubbigt med broddar

Det innebär att det inte blir mörkare och har vi stått ut så här länge kan vi klara det under övergångsperioden också. För det dröjer ett tag innan vi märker någon större skillnad, den närmsta tiden står det stilla och sedan börjar ljuset återvända sakta med någon och sedermera några minuter varje dag. Fram i mitten av februari är det klart märkbart.

Det är ju allom känt hur beroende vi är av ljuset, jag tror inte att det är regnet och blåsten som är mest knäckande utan att vi aldrig får se solen och känna dess strålar.

I slutet av förra veckan var jag i Malmö och när jag lämnade Ystad regnade det, förstås, men när jag kom in på motorvägsbiten strax innan Malmö då sprack det upp och solen lät sina strålar svepa över landskapet. Det var som att gå från svartvit film till färgfilm. Plötsligt såg jag hur grönt det fortfarande är i markerna trots att det inte finns några löv. Och inte bara grönt utan också gult med inslag av rött och blått. Det var väldigt vackert. När jag körde hem var det återigen den svartvita filmen.

Nu är det bara några dagar kvar till jul och sedan kommer nyår och trettonhelgen. Hela hösten och halva vintern är avklarad och det återstår bara ett kraftprov till; januari och februari. Kanske bara januari ty februari är först och främst en kort månad och med lite tur med vädret kan den månaden vara uthärdlig just för att ljusets återkomst är kännbar.

Men jag minns ett snöigt år, 2010, då jag gav mig iväg till Asien på sex veckor. Jag for i trettonhelgen och skrattade gott när jag bytte kläder på Kastrup; från vinterstassen till sommarkläder.

Det var åtta-tio grader kallt och snöblåst när jag lämnade Ystad och jag visste att det skulle vara plus 30 när jag landade i Bangkok. En rejäl skillnad. Och, tänkte jag, när jag kommer hem då är vi mitten av februari och då bör snön vara borta och den tidigaste våren på gång.

Ack vad jag bedrog mig. Det blev byte till vinterstass på Kastrup och hemma i Ystad var det exakt samma väder som när jag for och det bet i ännu allt för många veckor.

Jag hoppas innerligt att vi slipper snö helt och hållet men de senaste dagar har det funnits en känsla i luften; snö är på väg. Det är svinkallt på nätterna och så fort vindarna vänder och vädersystemen kommer från norr då är det klippt.

Känslan förstärktes ännu mer när jag var inne på apoteket härom dag och såg stora högar med olika antihalkbroddar. Det är kanske det som jag avskyr allra mest med snön; halkan. Jag har inte världens bästa balansnerver och borde nog ha broddar men å andra sidan har jag bra benstomme så jag kan nog klara att gå i backen.

Jag tycker det är lite väl gubbigt med broddar, fåfäng som jag är...