Ingen snö i år, tack

Jag blir lika glad när jag går till tidningen utan att halka eller utan att behöva kämpa genom snömassor. Jag blir glad över att det fortfarande är en grön vinter och jag hoppas att det så förblir fram till våren.

Jag blir förstås mest glad när jag ser solen stiga upp över gamla musikskolan Maria Munthe och slå sina första strålar in genom mitt fönster. Då kan det bli en klar och fin dag med hög luft och kanske rent av bara lite blåst. Och det är fortfarande en grön vinter.

Hur trevligt och vackert och kul för ungarna det än är så vill jag inte ha någon riktigt vinter i år. Jag vill absolut inte ha massor av snö som korkar igen gatorna och får en del bilister att tro att vi gångtrafikanter är lovligt villebråd bara för att vi tvingas dela den lilla del av gatan som är plogad.

Jag vill definitivt inte uppleva i år att kommunikationerna brakar samman och att vi i min lilla stad blir lika isolerade som om vi satt i en by i Sibirien – som det vara förra julen. Det gick bokstavligt talat inte att vare sig ta sig ut eller in till Ystad och till många andra samhällen i vårt område förstås.

Det var en märklig känsla att vara isolerad, jag ville till Malmö och min dotter för att fira jul men det var praktiskt omöjligt. Vi i vårt moderna samhälle är vana vid att kunna ta oss varsomhelst utan större problem men efter de senaste vintrarna vet vi att det inte alltid är så.

Och nu sitter många människor i sina hem utan el – återigen. Denna gång är det salt från havsvattnet som har stänkt upp på elledningarna och orsakat korslutningar. Är det inte det ena så är det det andra.

Det var väl inte tidernas värsta storm precis härom dagen men ändå så orsakade den skador som många fortfarande lider av. För att använda en gammal klyscha kan man säga att vi kan flyga till månen men inte genomleva en mindre storm eller ett snöoväder utan stora komplikationer.

Det vore ju en lögn att hävda att det är behagligt utomhus just nu men gatorna är rena och tågen och bussarna går. Det må storma och regna hur mycket som helst men bara jag slipper snön så är jag glad. Det har varit för mycket de senaste åren.

I februari för några år sedan var det nära att jag missat en liten resa till Barcelona. Jag tog mig till Malmö med sista tåget kvällen innan – det tog tre timmar. På morgonen var det fortfarande full snöstorm, vi pulsade till centralstationen. Där var massor av folk, alla tåg inställda.

Det klarnade upp en aning och snöfallet avtog och jag lyckades övertala en taxichaufför att köra oss över bron till Kastrup. Det kostade en slant och gick mycket sakta men vi kom fram och flyget var hur försenat som helst. Elva timmar efter vår tänkta ankomst landade vi i Barcelona och kunde njuta av den tidiga vårsolen.

Nej tack, ingen snö i år. Inte ens till jul.