Res i fåtöljen med fingret på en karta
Nu gäller det att hålla näsan ovanför ytan – att inte låta sig slåss till marken av den kraftiga vinden och det plågsamt kalla regnet. Nu brinner det ljus varje kväll i min boning och det är än viktigare att pyssla om sig själv med väldoftande heta bad och aromatiskt te. Kaffe passar inte riktigt i höst/vintervädret – ett gott te med mjölk och honung gör däremot susen. Och så förstås raggsockor på fötterna och har man en katt kan man vara lycklig och uppmana den att spinna hela tiden.
Det är också nu man kan drömma sig bort till behagligare platser via kartor. Vi är många som gillar kartor. Ett tag försökte jag samla på kartor över städer, länder och platser som jag besökt men det blev aldrig någon ordning på det. Men jag har flera olika kartböcker och dessutom en jordglob som jag ärvde efter min far – den är så gammal att det nästan inte finns några moderna namn på afrikanska länder. Den har en glödlampa i sin mage och globen är så gulnad och sepiatonad att ljuset som sprids via globen är mjukt, gult och lite mystiskt.
Jag träffade en svensk man i Laos som hade som hobby att cykla omkring i Himalay och göra resor i Sven Hedins fotspår i Asien. Hans väggar var täckta med kartor i olika skalor och han hade märkt ut sina resrutter och kunde med pekfingret på kartan berätta fantastiska historier om de utpekade platserna. Han var en riktig kartmänniska.
Jag ägnar gärna tid åt kartor som visar länder som jag besökt. Det är svårare att framkalla bilder från kartor från platser där man aldrig varit. Man kan se avstånd, höjdskillnader och vägsträckningar men aldrig få den där närvarokänslan.
Men följer jag med en penna vägar där jag farit fram då är det som att starta en film och göra om resan. Och det behöver inte vara något avancerat. Att studera en karta över Köpenhamn är givande, man söker sig ut från välkändas kvarter till andra och hittar platser som man borde besökt men som man aldrig sett. Som till exempel Assistens kyrkogård på Norrebro – Köpenhamns mest berömda kyrkogård där bland många andra HC Andersen och Kierkegaard ligger begravda.
Där har jag tyvärr ännu inte varit men jag kan sitta med min karta fundera över hur jag bäst tar mig dit, var exakt den ligger och så kan jag fundera över varför jag aldrig passerat.
Fast just nu i höst/vinterrusket reser jag hellre runt i södra Frankrike eller Spanien och i fantasins värld är det april månad och lavendeln blommar och doftar sagolikt i Provence. Jag ser det på min karta.
