Teater 23: Nu eller aldrig

Vad gjorde du, kvällen den sista december år 1999? Hur förberedde du dig? Vilka valde du att tillbringa de sista skälvande timmarna av det gamla årtusendet med? I Teater 23:s uppsättning av den danska pjäsen "Nu eller aldrig" är det nyårskväll för ungefär tre år sedan i en lägenhet på femte våningen i i Malmö Det är bistert kallt ute och stjärnkocken Lasse (Peter Fridh) snurrar runt i köket och förbereder nyårssupén medan han väntar på gästerna. En efter en dimper de ner efter att ha kämpat sig in genom den lynniga ytterporten - kusinerna läkaren Henrik, (Harald Leander) och läraren Jane (Ann Katrin Andréasson), höggravid, med blåtira, och synnerligen upprörd eftersom hon just lämnat sin groda till man. Harald Lenander och Peter Fridh. Bilder: Helena Åkesson" BORDER="0"Harald Lenander och Peter Fridh. Bilder: Helena Åkesson Lasses hårfrisörska Marianne (Gunilla Andersson) i mångfärgat hår, moonboots och pälsdetaljer, Lasses norska granne Norun (Birte Heribertson), en renskrubbad varelse i folkdräkt och flätor, och det något obalanserade paret konstnären Kent (Willy Pettersson) och hans borderlineflickvän Emma (Eva Rexed). Efter några timmar sällar sig även vicevärden och rörmokaren Erkan (Bill Hugg) som bestämt sig för att fixa Lasses trilskande avlopp just denna kväll. Ann Katrin Andreasson och Peter Fridh." BORDER="0"Ann Katrin Andreasson och Peter Fridh. Nyårsfesten är som fester är, först går det långsamt, med seriöst småprat, sedan börjar allt snurra väldigt fort, och ännu fortare, för att landa i ett tillnyktrande slut mitt i natten. Precis som på en fest finns det inte heller någon direkt röd tråd i "Nu eller aldrig", huvudpersonerna glider in och ut ur samtal, små tablåer, ofta med absurt innehåll, passerar förbi, saker ställs på sin spets, sorg och längtan, glädje och galenskap, hångel och förväntningar. Gunilla Andersson och Birte Heribertson." BORDER="0"Gunilla Andersson och Birte Heribertson. De är lätta att älska, de åtta karaktärerna. Möjligtvis med undantag för det kvasimisslyckade prettot konstnären Ernst, den enda figuren som aldrig riktigt förlöses. Jag faller däremot pladask för teaterhögskolepraktikanten Eva Rexed i hennes roll som flickvännen Emma. Hon är ett motsträvigt suddgummi, en vägrande musa, som är svår att släppa med blicken. Överhuvudtaget är "Nu eller aldrig" dock en skådespelarmässigt väldigt jämlik pjäs, alla ges ungefär lika mycket utrymme, alla är lika speciella, alla har sina svagheter och tillgångar. Teater 23:s uppsättning har ett högt tempo, och ligger ibland på gränsen till fars, men bara nästan. Det händer mycket på scen, scenografin är full av små distinkta detaljer - fallande snö, snurrande klockor, oväntade utrymmen. Med tanke på all fysisk aktivitet som försiggår måste föreställningarna vara lika krävande som maratonlopp. Golvet blir halt av allt vatten och minst en vurpa var nog relativt oplanerad. Själva ämnet, nyårsnatten 1999, känn lite passé, men just den inramningen glöms ganska snart bort, det finns ju andra nyårsaftnar. Caroline Alesmark