Vad är det som gör oss lyckliga?
Den fina gamla skriften Pockettidningen R lever och frodas om än aningen i skymundan. Men man fortsätter sin vana att studera mänskligheten och man ger skribenterna rejält med utrymme att utveckla sina tankar och funderingar. Det senaste numret bär titeln Lyckojakten – om att få ett bättre liv.
Just begreppet "lycka" har fascinerat mig i alla år. Ordet dyker upp överallt, i alla möjliga former och högst varierande definitioner men ingen lyckas riktigt sätta fingret på vad som är sann och uppriktig – äkta lycka. Det är faktiskt, tycker jag, lättare att definiera olycklig, det är ett tydligare tillstånd än lycka. Fast både att vara lycklig och att vara olycklig är mentala tillstånd. Det är något man upplever i kroppen, i själen och i skallen.
Om vi bestämmer oss för att lycka är ett mentalt tillstånd då blir frågan vad som framkallar denna känsla, denna lycka. I Pockettidningen R citerar man några ord om August Strindberg: "Han var aldrig så lycklig som när han var olycklig". Det låter märkligt men jag kan förstå det. När den gode Strindberg kände sig jagad, uppgiven och olycklig då fick han kraft, blev kreativ och revanschlysten. Jag tror inte han kände sig lycklig just i processen men när han väl fått ur sig boken eller pjäsen då tror jag han upplevde stunder av eufori, den starkaste lyckokänslan.
Att inte pengar gör någon lycklig det är sant. Men att ha tillräckligt med pengar för att inte behöva bekymra sig över räkningar och mat för dagen eliminerar i alla fall att man ska känna sig olycklig för den sakens skull.
Kärlek är enligt min livssyn den starkaste orsaken till lycka. Våra barn gör oss lyckliga, även om de också gör oss olyckliga – frågan är vilken vågskål som väger tyngst efter 15-20 år? Men bara åsynen av sitt barn gör en lycklig. Eller dotterns röst i telefonen. Är hon på gott humör, sprudlar och berättar och går på så att jag förstår att hon har det bra då kan jag sitta länge efter att samtalet är avslutat och bara känna mig lycklig.
Kärlek till en annan människa är starkt. Så starkt att den ofta innehåller ungefär lika delar olycka som lycka. Man skulle kunna generalisera och säga att kärlek mellan man och kvinna börjar alltid lyckligt och slutar olyckligt. Om inte annat så när ena parten dör eller försvinner in i en annan famn.
Men det konstiga är att man kan känna stor lycka även när man är olyckligt kär. Bara känslan av att vara kär i en annan människa är så stark att den genererar lyckokänslor. Även obesvarad kärlek. Märkligt och magiskt.
