Vadå, bara få minuters smärta?

Nu är jag på benen och utsläppt ur mitt eget lilla vårdhem efter några dagars sjukläge. Sanningen att säga blev jag så trött på mig själv som patient att jag skrev ut mig för att få en normal vardag.

Att vara hemma med en rejäl förkylning som enda sällskap är mentalt degenererande och jag faller snabbt ner i djupet av min fåtölj och hemfaller åt en drönartillvaro. Visst, man ska ta det väldigt lugnt när man är förkyld men lite standard måste man ändå försöka ha på livet. Det lyckas jag inte med. Och för att liva upp mig i veckan har jag ägnat mig åt kvalificerat svammel dag efter dag och märker även nu att jag är ute på den isen trots att jag är duschad och klädd och sitter på tidningen.

Det egentligen enda skälet till varför jag skriver mina kåserier är mina läsares reaktioner. Skulle jag inte få någon respons alls då skulle jag snart förtvina och orden försvinna.

Självklart gillar jag de bland er läsare som tycks ha lika roligt åt att läsa vad jag skriver som jag själv har när jag skriver det. Då blir det delad glädje och kan man få en enda människa att dra på smilbanden eller skratta då har man gjort någon nytta i livet.

Min relation med er läsare är nu så långvarig att de flesta av er känner mig tämligen väl och mina ibland väl ytliga försök att provocera möts mest med huvudskakningar och milda leende och kanske också ett medlidsamt skratt då och då. Väl så.

Jag tycker också väldigt mycket om er som tar mig mer eller mindre på allvar. Som gärna vill läxa upp mig en aning och göra klart för mig vad jag missförstått och försöka rätta in mig i ledet. Det är många gånger ömsint gjort och utan anklagelser och med ett roat smil över tangentbordet. Som till exempel Gunillas kommentar till mitt yrande om barnafödande och smärta. Läs och njut:

"Du vet nog inte riktigt vad du pratar om idag, kanske det beror på din förkylning så att du befinner dej i något konstigt förvirrat tillstånd? Du skriver att det bara handlar om några FÅ minuter som man har smärta när man föder barn, skämtar du? Annars vet jag inte vad du har varit med om för förlossningar. Du har kanske suttit i kafeterian och druckit kaffe och bara varit med precis innan barnet blir fött? Det vanligaste är ju att en förlossning varar i flera timmar eller ibland ett helt dygn. Visst finns smärtlindring men alla tar inte det för att man inte vill orsaka några men på barnet eller att det kan bli en ännu längre förlossning! Nej du, jag tror att om det var männen som födde barn så hade det aldrig blivit mer än ett barn i familjen."

Tack Gunilla, en snygg rak höger. Mer sånt, jag älskar det. Och återkommer förstås i frågan...