Vi tar det efter helgerna
Alla som kan tar ledigt så mycket det går, vilket innebär att det bara finns några få ordinarie personer på de flesta tjänster samt massor av vikarier. Nyckelorden i dessa dagar är överallt: Vi tar det efter helgerna.
Provar man att ringa någon förvaltning, något företag eller annat möts man i bästa fall av en levande människa och inte bara en telefonsvarare som hänvisar till 9 januari. Men det spelar ingen roll för den man behöver prata med är garanterat på semester och beskedet från den stackare som ändå jobbar, och är dum nog att svara i telefonen, blir ändå att vi tar det efter helgerna, alltså 9 januari.
Jag har själv blivit likadan, jag vill helst inte ta några mer långtgående beslut, mellandagarna blir en slags halv semester och allt skjuts på framtiden: Vi tar det efter helgerna.
Och det är rätt och bra, tycker jag. Vi behöver köra lite med den lättare hammaren så här mitt i vintern. Vi behöver känna att det är helg och mer avslappat i mellandagarna än under de vanliga veckorna. Det händer ju ändå ingenting just nu.
När man jobbar på en tidning under dessa dagar då har man alltid problem med att det just är så händelselöst. Sällan tas dramatiska politiska beslut i mellandagarna, politiker är ofta väldigt väl gynnade med ledighet. Skolorna är igenbommade, ungarna på skidsemester och lärarna i Thailand. Kulturlivet går på halvfart – till och med på de stora institutionerna som Malmö Opera och Malmö Stadsteater ger man ett minimum av föreställningar.
Det är underförstått att det är nu som vi håller oss inom familjerna, umgås och trivs och således inte behöver roas med konserter och teaterföreställningar. Mer än på tv. Där drar man på med nya tv-serier, bra filmer och trevliga dokumentärer nära nog dygnet runt.
Det enda man egentligen kan göra under mellandagarna är att flanera på stan och shoppa – om man nu har några pengar kvar efter jul. Jag var ute ett svep i går strax efter lunchtid för att studera folklivet och det var mycket riktigt en hel del folk igång. Men inte många hade butikspåsar i händerna och det var inte ovanligt långa köer till kassorna heller. Folk gick mest och tittade.
Det sägs att julhandeln inte slår rekord i år för första gången på länge. Det tycker jag är bra. Det känns ansvarsfullt. Men man vet ju inte om det är medvetet eller om det är den så kallade finanskrisen som spökar eller om hushållen äntligen har nått nivån där man konstaterar att man redan har allt man behöver.
Fast en ny, lövtunn, 52 tums hd-tv med extra allt, behöver ju alla. Åtminstone i annonserna.
