Ett engagemang som hjälper andra

Det är en slags livlig energi kring Louise Edenklint. En positiv sådan, som gör det enkelt att förstå hur hon hamnade där hon hamnat, som ansvarig för etableringskurserna på Glimåkra folkhögskola. Men engagemanget för andra och energin för livet föddes mycket tidigare.

– Jag har alltid haft ett intresse för omvärlden och rätt lätt att lära mig språk.

Louise växte upp delvis i Rynge där mor- och farföräldrarna fanns och delvis i Hässleholm där familjen bodde.

– Huset i Rynge har alltid varit en fristad för mig. Det är så lugnt där, det är avkoppling både sommar och vinter.

I tonåren kom impulsen att vilja göra något bra av fritiden. Göra något för någon annan.

– Jag kände starkt att jag behövde göra nytta. Så jag anmälde mig som medlem i Röda Korset.

Det var lite slump som avgjorde, men också Röda Korsets symbol och att de ger sig in i krigshärdar för att hjälpa människor på plats. Då var Louise 17, nu åtta år senare har hon flera förtroendeuppdrag, hon är ordförande i Röda Korsets Ungdomsförening i Hässleholm/Kristianstad som är i ett uppbyggningsskede och hon sitter med i distriktsrådet.

– Det är roligt att komma upp en nivå, att vara med och påverka lite mer och fungera som länk mellan riksorganisationen och de lokala kretsarna.

Skulle hon få en fråga om att sitta i riksstyrelsen skulle hon troligtvis säga ja, men trivs ypperligt där hon är just nu.

Att åka ut och själv jobba i krigszoner är inte något hon lockats av, Röda Korset använder sig oftast av personer i det drabbade landet, som talar språket. Däremot är Louise besjälad av att göra vad hon kan där hon är.

– Det handlar både om att samla in pengar till projekt utomlands och att stötta i Sverige. Vi har många som kommer från krig här och de kan behöva allt stöd de kan få.

Hon är bland annat verksamhetsledare för ett språkcafé kvällstid i Hässleholm. Tidpunkten gör att det är lättare att få fler yngre eller medelålders volontärer som jobbar eller pluggar under dagtid.

– Röda Korset är min grej, mitt stora fritidsintresse.

Louise utbildade sig till beteendevetare, med en kandidatexamen i psykologi. Hon är intresserad av personlighetsutveckling och mänskligt beteende generellt.

– Varför gör vi vissa saker, varför säger vi si eller så. Det är så spännande. Och jag har stor nytta av det i mitt jobb idag, med nyanlända.

Efter studierna vikarierade hon som lärare på Läredaskolan och stortrivdes. Hon insåg att hon passade i lärarrollen, men ville ha ett fast jobb.

– Jag fick en tjänst som behandlare, men det var ingen bra arbetsplats. Efter sex månaders kaos använde jag min sommarsemester till att jobba extra på etableringskursen i Hässleholm som drivs av Glimåkra folkhögskola.

De två veckorna var väl spenderade, eftersom hon nästan direkt blev erbjuden tjänsten hon nu har.

– Jag sa ja direkt. Det är en stor utmaning, för detta är det första steget dit både analfabeter och högskoleutbildade kommer. De har fyra heldagar svenska och en heldag samhällskunskap varje vecka i de sex månader kursen varar. Utvecklingen är enorm.

Hon har hunnit släppa iväg en grupp och är halvvägs igenom med nuvarande. Några av de som inte kunde ett ord svenska när de började, kan nu göra sig förstådda utan tolkstöd. Louise är imponerad av den resa hennes elever gör. Hon går med dem en bit på vägen och är mycket stolt över det.

Sin egen framtida resa funderar hon inte så mycket över.

– Jag inser att jag har hunnit med en hel del på mina 25 år, jag har jobbat som au pair i Spanien och lärt mig katalanska, jag har utbildat mig, fått ett bra jobb och fin sambo och känner att mitt engagemang i Röda Korset gör nytta för andra. Det är spännande att tänka på vad jag kan komma att åstadkomma framöver.

Om hur välgörenhet blev hennes fritidsintresse