Guds leende över Simrishamn

Varje gång jag får en annan människa att le ler Gud. Varje gång jag får en annan människa att känna sig värdefull, älskad, önskad, upprättad och hel ler Gud. Varje gång jag verkligen försöker lyssna till vad en annan människa säger och inte bara ensidigt förmedlar mina egna åsikter, känslor och tankar ler Gud. Varje gång jag tar en liten omväg för att säga hej till en person som behöver sällskap och uppmuntran ler Gud.

Därför anade jag hur Guds nöjda, varma leende strålade över Simrishamn i måndags. Mor och hennes tvillingsyster får båda hjälp av hemtjänsten med alla de vardagsbestyr de inte längre riktigt klarar av. Nu hade de blivit inbjudna till midsommarfest av hemtjänsten. Alla fick komma dit tillsammans med en anhörig, så jag och min kusin följde med.

Under tiden som sill, ägg, varm nypotatis och köttbullar serverades såg jag mig omkring i rummet. Som äldre är det inte alltid så lätt att förflytta sig. Det gör ont och tar emot, det kan kännas enklare att istället stanna hemma. Men rummet var smockfullt. Inbjudan från hemtjänstens personal hade landat rätt.

När jordgubbstårtan serverades och musikunderhållningen drog igång började alla sjunga med i de välkända melodierna. Leenden födde nya leenden i rummet. Och livsanden började dansa i oss alla. I Sakarjas bok i Bibeln står det att Gud skapat livsanden i oss. När vi känner att vi får liv igen, när smärtan får underordna sig glädjen en stund, när den ensamhet som inte är självvald ger vika och vi får känna att vi hör samman med andra så ler Gud. Och när vi i vårt inre erfar livsanden erfar vi också Gud.

Det blev en fin eftermiddag. Jag lovade min mor, moster och kusin att skriva ett kort och tacka hemtjänsten för festen. Det får bli ett tack så här istället. Tack för festen men också för varje vardagsbesök ni gör, natt och dag, dag och natt. När vi andra sover besöker ni alla som behöver hjälp i natten. Liksom varje morgon, middag, eftermiddag och kväll. Tack alla ni. Det ni gör är bland det allra viktigaste en människa kan göra. Att ge omsorg, närvaro, livsmod. Att hålla livsanden dansande.

Men alla vi som inte arbetar i hemtjänsten då? Vilken är vår uppgift under denna korta vandring på jorden? Förmodligen precis samma. Ibland förvillas vi att tro att livet handlar om att tjäna så mycket pengar som möjligt eller att få så mycket makt över andra som det bara går. Att få en position i samhället. Att ha kontroll. Att bli berömd, att imponera. Men allt sådant är förgängligt. Det enda oförgängliga är Gud. Därför är vår allra viktigaste uppgift att befria leenden ur varandra. Detta är verkligen inget jag själv lyckas med alla dagar, och inte heller resten av alla som kallar sig kristna. Alla brister, men det betyder ju inte att jag inte ska försöka i morgon igen.

Det blir min bön inför denna nya dag. Att be Gud om hjälp att se på min medmänniska på ett sätt som gör henne fri att le. Så att livsanden kan få ta några danssteg igen i henne. Då ler hon. Då ler jag. Då ler Gud.