Jobbigt med sommarsemester

Den ljuva sommartid är äntligen här och det spritter i mina ben. Det finns så mycket jag vill hinna och i mitt huvud har semestern redan varit inplanerad sedan flera månader tillbaka. Detta stressar mannen, som i motsats till mig har få krav på sin ledighet. Sommar för honom innebär en önskan om lugn och ro och att få ta dagarna som de kommer. Vad han än en gång tycks ha glömt bort är att det inte går att ta det lugnt med fyra barn. De kräver ständig stimulans för att vara helt nöjda, både förmiddag och eftermiddag.

Varje vår lusläser han husannonserna och drömmer om stugor, som ligger långt inne i skogen, dit släkt och vänner varken hittar eller vågar ta sig. Kan han gå naken i trädgården, utan att känna sig besvärad av folks blickar, är läget det rätta. Visst är det förståeligt att man kan behöva ha det tyst och stilla omkring sig, för att kunna höra sina egna tankar och för att orka med det intensiva umgänget med familjen.

Vi är verkligen flerbarnsfamiljen, som varje varuhus och restaurang helst slipper och visst vore det avslappnande att veta att ingen hör eller ser när vi och våra barn väsnas. Det blir lättast för alla om vi håller oss borta, då våra killar är de i särklass vildaste ungarna, vart vi än går. I alla fall känns det så när vi är ute.

De är på maxläge, tills dess att de spänns fast bakom ett bilbälte eller hamnar i sängen vid läggdags. De är extremt uthålliga och varvar inte ner i första taget. De tänjer på alla gränser, som det går att tänja på. Finns det en möjlighet att klättra högre, gör de det. Har de inget att tävla med varandra om, hittar de på något. Samma sak varje dag och på nätterna laddar de sina batterier, för att nästa morgon vara igång igen. Det är bara att inse att det kommer att ta ett bra tag för dem att förstå konceptet slappa.

Det är många viljor, som ska komma överens under semestern och det går åt mycket energi att smörja familjemaskineriet. Det blir att man ägnar den första halvan av sin lediga tid åt att få alla att fungera tillsammans och den andra halvan till att mentalt förbereda sig på att det snart är dags att vara ifrån varandra igen. Någonstans där i mitten upplever man förhoppningsvis ett slags flow, där allt bara rullar på av sig själv.

Vi föräldrar jobbar ju som allra mest, när vi är lediga och hemma med våra barn. Det är fullt ös från det att de små väcker oss i gryningen, tills att de till slut somnar. Det är bara att erkänna att det faktiskt innebär ett visst mått av egen tid att vara på jobbet, då vi kan sitta ner en stund och dricka vårt kaffe ifred och slippa att någon drar i oss eller hoppar upp och ner i vårt knä.

Det är under semestern jag undrar om det inte finns en regel, som ger en trött och sliten mamma rätt att ta in på BB. Jag vill utnyttja de där dagarna, som jag som nyförlöst aldrig använde, i efterskott. Eller finns det en snäll barnmorska inne på mödravården, som skulle kunna tänka sig att ha mig vilande på sin brits i en liten halvtimme? Vi kunde lyssna efter mina egna hjärtljud, som jag själv knappt kan höra numera. Det är rätt jobbigt med semester.

Martina Soomro