Kicki Bramberg – doldis och birollsdrottning
I pjäsen ”Vad är pengar” på Dramaten står hon på scen som Vaktmästaren, en liten gubbe som stryker sig över skäggstubben. Men man ser inget skägg, lika lite som man ser de cigarrer som skådespelarna låtsas röka i föreställningen. Det är illusioner, som publiken köper.
– Allting är överenskommelser. Det är som i bankvärlden i dag, att man kan låna ut fast det inte finns pengar, för att man säger att det finns. Det är sådana överenskommelser vi har försökt bygga hela pjäsen på.
Överenskommelserna hon talar om kan förstås lika gärna gälla teaterkonsten överlag. För liksom bankerna och deras kunder är överens om att pengar finns, även om ingen ser röken av dem, så är teatern och publiken överens om att när Kicki Bramberg säger att hon är en hund - ja, då är hon en hund.
Vilket hon faktiskt har spelat på Dramaten, i ”Trollkarlen från Oz” 1985. Hon har också varit ung pojke i Ingmar Bergmans ”Backanterna”, knarkare i Stig Larssons ”VD” och skäggig sjökapten i piratdramat ”Skattkammarön”, för att nämna några av de mer udda roller hon har gjort under sin 30-åriga teaterkarriär.
Hon är något av en doldis, gör ofta mindre roller - ”alla birollers okrönta drottning”, har teaterkritikern Ingegerd Waaranperä dubbat henne till. Hon har jobbat med många av de stora regissörerna; Bergman, Mats Ek, John Caird, Stefan Larsson. Hon är ingen kändis och ingen stjärna och ger inte sken av att ha strävat åt det hållet.
Däremot har hon sina hjärtefrågor som leder till projekt av olika slag. Hon förbereder just nu en poesifestival på minoritetsspråken. I bakhuvudet har hon samtidigt ett projekt på meänkieli, där Dramaten samverkar med Tornedalsteatern.
Hon tycker att det är viktigt med samarbeten, som förra årets samiska pjäs ”Mon lean duhát jagi - Jag är tusen år” där Dramaten, Norrlandsoperan, Norrbottensmusiken, Giron sámi teáhter och Beaivváš samiska nationalteatern i Kautokeino arbetade tillsammans. Hon har även skrivit "Från annorlunda A till önskade Ö" åt Tyst Teater, på teckenspråk, ännu ett språk i skymundan.
Varför minoritetsspråk?
– Jag tror att det har att göra med min bakgrund. Min mamma kommer från en samisk familj, där man pratade meänkieli och samiska, säger Kicki Bramberg, som menar att språket är en viktig del av identiteten.
– På deras tid fick de inte tala sitt språk i skolan, de måste använda svenska. Det gjorde att många i min generation inte fick språket på "naturlig väg". Som många andra har jag fått läsa in det på senare år, för att ta tillbaka mitt språk.
Barndomens resor till mammans hemby utanför Kiruna gav henne en stark kärlek till naturen. Sedan flytten till Stockholm har sjön blivit hennes tillflyktsort och kraftkälla. Med familjen bodde hon på Tranholmen i fjorton år, innan dess åtta år på båt. Från bostaden i Hjorthagen har Kicki en halvtimme till sjön och sin snipa.
– Det är ett snabbt sätt att ta sig ut i naturen. Jag kan åka ut med min båt och ändå hinna till teatern och spela på kvällen. (TT)
”Det är som i bankvärlden i dag, att man kan låna ut fast det inte finns pengar, för att man säger att det finns.”
skådespelare
Malin Eijde
Kicki Bramberg
Fyller: 60 år den 22 april.
Gör: Skådespelare på Dramaten.
Bor: Hjorthagen.
Familj: Man, Sven, och två barn, Signe, 26, och Elias, 25.
Så firar jag födelsedagen: ”Jag ska spela ’Vad är pengar’ och sedan bjuder jag mina kollegor på något efteråt.”
Om att fylla 60: ”Skådespeleri är ett hantverk, och det tycker jag att man blir säkrare på ju äldre man blir. Och jag ser fram emot de äldre rollerna.”
Så rensar jag tankarna: ”I naturen och i min båt på sjön. Jag hämtar all kraft från naturen.”
Lyssnar på: Mari Boine, en norsk samisk sångerska.
Bästa hemmasysslan: ”Uteliv, det är båtlivet som gäller. Jag tycker om att segla och vandra i fjällen.”
Blir lycklig av: ”Naturen.”
