Livet som en fest, en samhörighet

Är det möjligt att försöka göra livet till en enda stor fest? Längtan efter något, som strör ut tillfredsställelse vardag som helg, under tiden då inget händer, kan vara festligt i sig. Livet har sin allvarliga sida också. Vissa saker måste bara göras: som tvätt, städ och matlagning, att laga och vårda.

Medans folk i min omgivning vårdar sina trädgårdar för fullt, gror det mest igen i min. När vänner i vår förberedde och planterade för en skördefest till hösten, planerade jag för att skörda en fest i trädgård och hus redan i försommartid, i ovårdad trädgård. Musiken däremot lägger jag ner åtskilliga timmar på i vårdad turordningen utifrån det dansvänliga jag samlat på mig där hemma, utan Spotify. Levande musik gör det ännu festligare. En utmaning i att få allt att stämma. Till och med pianot hann bli stämt.

Jag är inte road av att laga mat bara till mig själv. Det blir mer lustfyllt att äta i kärleksfullt sällskap. Att vänta in sin käraste och käraste vänner. Gärna tänja på gränsen för att få uppleva hur många som får plats. Inför en fest blir det också någorlunda städat. Förberedelsearbetet runt en fest roar i sig. Visst blir det stökigt, med massor av disk. Samlar hellre ihop omaka tillbehör från loppisar än använder mig av engångsattiraljer. Vad vi än tar oss för i livet så blir det alltid något annat som inte hinns med.

Tar en paus i detta skrivande. Hinner iväg en stund för att hjälpa till i förberedelserna med integrationshelgen i byn. Eller borde jag ha klippt gräsmattan i stället? Denna lördag blir det film och mat hela dagen från 12.00 till 21.00 i Gyllebo Folkets Bio. En fest för nyanlända och infödda.

Planeringen kan till och med vara själva tjusningen runt något festligt i livet. Det där att ha något att se fram emot: att ordna själva resan, att komma fram till vad det är för sorts frön som ska sättas i marken, att förbereda något som det kan festas på. En egen skapad fest, att försöka locka till sig folk på, blir för mig en roligare utmaning, än allmänna högtidsdagar som förpliktigar. Är förnyelse roligare än slentrian? Oavsett vilket är skaparlusten och glädjen inför något viktigt, för att det ska bli en bra fest. Så länge något uppskattas i en positiv anda får det gärna upprepas som något återkommande med inarbetad rutin.

En sådan tillställning är Frukostmötena på hamnplan i Simrishamn. Folk på gatan kommer fram och undrar om det blir något frukostmöte i sommar. Härligt att kunna svara: Det blir i år också! En sommarfest, en samhörighet i vardagen. Förberedelserna och utförandet går på sådan rutin att var och en vet precis vad som ska göras. Jordgubbar, fil och kaffe för uppåt 400 frukostgäster mäktar vi med. När denna krönika är klar är det för mig dags att skriva in alla namn på de 23 frukostpratare som ska bli till en affisch. Det blir 18:e året i rad nu. Så visst finns det traditioner att vårda också.

En möjlighet, för de som till vardags äter sin frukost i ensamhet, att få göra det i samhörighet.

Mikael Håkansson Askaner