Nu får jag arbeta med människor, vara en medvandrare, kortare eller längre perioder i deras liv och samtidigt kombinera det med min tro.

Nu skulle man kunna tro att det var teaterräven Nils-Gunnar Snygg, numera Ystadsbo, som inspirerade dottern till teaterns värld. Men det var tvärtom. Ulrika sökte självmant in som barnskådespelare på Malmö stadsteater, bara åtta år gammal.

– 1984 spelade vi Annie och behövde en tvättman. Far blev tillfrågad och sedan var han fast.

Ulrika växte upp på Dalköpingeområdet i Trelleborg. Hon hade så bråttom ut en decemberdag 1974 att fadern fick förlösa henne i vardagsrummet. Och nog har resterande dagar också gått i ett ganska snabbt tempo.

Fadern var brevbärare, modern tandsköterska, när hon inte var hemma med barnen. Bägge föräldrarna var kyrkligt engagerade och höll bland annat i Sommarkyrkan i Hammarlövs pastorat där Ulrika var med och sjöng och spelade.

– Jag är mer eller mindre uppväxt på musikskolan i Trelleborg där jag spelade piano och klarinett. Fiol började jag spela redan som femåring. Jag lärde mig noter innan jag kunde bokstäver.

Så kanske var det inte så konstigt att Ulrika sökte sig till teatervärlden. Första uppsättningen var Kungen och jag med Marianne Mörck och Lars Humble.

– Jag minns att jag funderade på vad jag skulle säga om jag träffade Maj Lindström, jag tyckte mycket om henne, säger Ulrika och skrattar.

Av 600 sökande barn var hon bland de 30 som blev uttagna. Efter föreställningen bildades teaterföreningen ”Thalias barnbarn” och hela familjen engagerades i de uppsättningar som sedan följde.

– Teaterlivet har gjort att jag aldrig känt åldersskillnad mellan människor, berättar Ulrika när vi sitter i köket i nuvarande bostaden i Ystad.

Det är fredag och tid för hemstudier, veckans övriga vardagar pendlar hon till sin utbildning till diakon i Lund.

18 år gammal kom Ulrika till en punkt då hon började känna av scenskräck och sedan dess har hon fortsatt sin kulturgärning i orkesterdiket och spelat många år med Trelleborgs- och Söderslätts musikkår. Hon har också varit engagerad i Trelleborgsbandet Wow som spelat BAO-låtar.

Efter gymnasiet läste Ulrika estetisk linje på Önnestads folkhögskola följt av en jazz- och rocklinje på Folkuniversitetet i Lund. Hon kände dock mer och mer att hon ville ha musiken som en hobby och att det var med människor hon ville jobba. Därför läste hon till omsorgspedagog på Malmö högskola, gjorde praktik på Moomsteatern och har sedan arbetat i många år med människor med funktionsnedsättningar med mottot att få dem att växa.

2007 mötte Ulrika sin nuvarande man Niclas genom gemensamma vänner. Då bodde hon i Trelleborg med sin dotter Elin och Niclas i Ystad. De valde att bosätta sig på halva vägen, i Abbekås.

Under föräldraledigheten med gemensamma dottern Elsa började Ulrika fundera på att läsa till diakon. Men hon behövde tid att landa i de nya tankarna och fick arbete som arbetskonsulent på Skurups kommun.

– Jag har mött så många människor, och anhöriga det har varit oerhört givande, en viktig del att ta med sig säger hon om sin tid som omsorgspedagog.

2011 flyttade familjen in till sin nuvarande bostadsrätt i Ystad då de inte hann med huset och trädgården i Abbekås. Ulrika trivs bra i Ystad:

– På somrarna kan jag känna det som att jag är på semester här, det händer alltid någonting.

På en möhippa sommaren 2013 mötte Ulrika en blivande diakon och plötsligt föll alla bitar på plats. Dagen därpå kontaktade hon stiftsdiakonen i Lund.

– Nu får jag arbeta med människor, vara en medvandrare, kortare eller längre perioder i deras liv och samtidigt kombinera det med min tro.

Ulrika beskriver sig som glatt spontan samtidigt som hon är en reflekterande person. Hösten som sedan följde gick hon Svenska kyrkans grundkurs i Växjö på distans. I dag läser hon det pastoral teologiska slutåret, en kurs som diakonerna har tillsammans med blivande präster, kyrkomusiker och församlingspedagoger.

– Det blir många spännande teologiska diskussioner.

Redan har hon ett stort engagemang i församlingen i Ystad. Hon är kyrkvärd och ordförande i församlingsrådet, en diskussionsgrupp med fokus på hur kyrkan ska möta församlingsborna.

– Mötet med människor är så viktigt, att se varandra.

Födelsedagen firar Ulrika med en riktig reunion då hon bjudit in till hela kyrkan sjunger i Västra Tommarps kyrka.

– Då kommer det gamla gänget från Sommarkyrkan 1983-84. Far ska spela och så blir det både jul och sommarpsalmer. Jag är barnsligt förtjust i att sjunga psalmer, lovsånger är en fröjd.

Efteråt har Ulrika hyrt församlingshemmet i Västra Tommarp för släkt och vänner.

– Det enda jag önskar mig är en gåva till Stadsmissionens julfirande i Malmö som i år är inriktat på barn.

I augusti nästa år vigs Ulrika till diakon av biskopen Johan Thyrberg. Kanske kommer hon sedan att kuska runt i församlingen på sin rosa moppe Doris, som är 40-årspresenten från maken.

– Det är församlingens behov som styr var jag hamnar. Men jag jobbar gärna i en stadsförsamling, jag gillar mångfald, det mångkulturella.