Jag älskar att jobba med att utveckla människor och är stolt över att få ta tillvara på alla de resurser som samhället annars lätt kan gå miste om.

Positiv samordnare

Hon kommer från en ort som sedan 80-talet fått symbolisera den skånska rasismen, rättvist eller ej. Sjöbo. Maria Sjöbeck, som idag jobbar med invandrare, bekräftar till viss del allmänhetens bild av byn.

– Där är verkligen rätt inskränkt, men det är också ett mycket varmt samhälle. Min barndom var jättebra, men man fick ju inte så mycket input utifrån. Jag tror det var först på gymnasiet i Ystad jag såg en invandrare.

Så hon ville därifrån. Fort. Ut i världen. Hon drömde om att bli lärare, men fick bli vuxen lite snabbare än klasskamraterna. Hon blev nämligen mamma när hon gick i trean på gymnasiet.

– Jag fick barn på påsklovet och tog sedan studenten i juni. Med en bra familj runt om oss blev det en bra start.

Det var först efter andra barnet, jobb på olika bensinmackar och plugg för att läsa upp betygen som hon sökte till lärarhögskolan i Kristianstad. Äntligen skulle drömmen bli sann. Eller?

– Jag stod faktiskt inte ut, jag ville ha mer ordning och reda upptäckte jag, än vad de skolor jag gjorde praktik på visade. På de villkoren kan jag inte undervisa, så jag bytte till sociologi.

Maria är bestämd, på ett öppet och ödmjukt sätt. Likaväl som hon tror på alla människors förmåga tror hon på allas möjlighet att ta ansvar. Det har hon sett gång på gång i de olika projekt hon arbetat med, ofta med människor i utsatta positioner. Krav kan man och bör man ställa på alla, säger hon.

– Jag älskar att jobba med att utveckla människor och är stolt över att få ta tillvara på alla de resurser som samhället annars lätt kan gå miste om. Särskilt när det gäller människor med funktionsnedsättningar eller med invandrarbakgrund.

Inom sociologin hittade hon rätt. Direkt efter avslutade studier arbetade hon som adjunkt på högskolan och var projektledare när Näktergalen drog igång, projektet där studenter blir stödkompis åt barn som behöver en extra vuxen i livet.

Därefter jobbade hon med rehabilitering på Arbetsförmedlingen i sex år, under den tiden som reglerna ändrades. Hon arbetade i projektet Respaldo, ett samverkansprojekt för långtidssjukskrivna som lever på ekonomiskt bistånd. Hon tycker att arbetet med att hitta arbete åt alla är en bra strävan och att nästan alla uppskattar att någon frågar efter deras kunskap, erfarenhet och arbetskraft.

– De blir sedda. Sedan kan inte alla återgå till sitt gamla arbete, eller arbeta heltid. Men några timmars arbete ger mening, det lyfter alla.

Hon har också arbetat inom arbete- och välfärdsförvaltningen, med liknande projekt.

Nu är hon samordnare för Samhalls arbetsmarknadstjänster. Och har aldrig haft så roligt på jobbet.

– Jag jobbar med dem som står mycket långt från arbetsmarknaden, ofta med någon form av ohälsa.

Många är invandrare med krigsskador, både fysiska och psykiska. Samhall, menar hon, är en bra plattform med bred kompetens. Det handlar om anpassning och att se det möjliga i stället för att stirra sig blind på vad som inte fungerar. Hon brinner för att hitta vars och ens förutsättning, för att hitta lösningar, som att två personer kanske kan göra en persons jobb, eller att använda faddrar i ett inledande skede.

– För den med annorlunda arbetsförmåga är arbetsmarknaden begränsad. Men många arbetsgivare har ett socialt intresse och kan vi öppna ögonen på fler, kan vi också hitta individuella lösningar för fler.

Det handlar om att våga tro.

Allt är förstås inte bara jobb. Hon är stolt över tjejloppet hon sprang i våras och tränar en hel del för att få styrka och kondition. Hon skaffade sig en personlig tränare för en tid sedan, ett tydligt steg in i 40-årskrisen, skrattar hon.

– Jag är inte där än, jag reflekterar mest lite över vad jag har åstadkommit hittills. Men börjar jag prata om att göra en svensk klassiker, då är krisen ett faktum!

Paret ska bygga om gården de bor på och den planeringen får ta tid. Maria tycker att hon landat väl i livet, där på landet utanför Vinslöv. En lång bit från inskränktheten hon upplevde när hon växte upp.

– För mig är en idiot en idiot oavsett varifrån han kommer. Och en god människa, är en god människa oavsett bakgrund.