Staffan Percy: Semlan – full av hemligheter
Urbullen "semila" kan dateras redan under antiken. Araber, greker och romare älskade bakverk av finaste vete. Rågmjölet kom in i baket med en tanke på den kyrkliga eftergiften, tanken på återhållsamhet att inte falla in i frosseriet. Lite fundersam blir jag över gräddens intåg under semlans hatt. Vilken bagare lyfte på hatten för överdådet? Kanske en avbild av Pompeji vulkanen?
Vetemjölet är för övrigt ett olöst mysterium, lär ha växt fram för tiotusen år sedan i en mycket begränsad lokal i det nuvarande Turkiet. Man funderar om vetet använder människan för sin spridning runt världen och inte tvärtom.
Många hemligheter döljer sig i vår kära semla. Konung Adolf Fredrik har som många andra från det högre ståndet varit förtjust i livets goda. Semlan blev tyvärr kungens baneman. Kungens franske köksmästare hade bugande utlovat något extra till morgondagens måltid, han skulle servera hetvägg. Semlor simmande i varm mjölk med mandelmassa vispgrädde och kanel. Det övriga på matsedeln var nog bara det för mycket att ta in, där fanns det mesta av tung mat. "Rofvor", surkål, hummer, kaviar, böckling och champagnevin samt den i sammanhanget så olycksaliga bullen. Man anar en förfärlig jäsningsprocedur i kungens inre, inte konstigt att det gick åt pipan.
Tankar om livet är ständigt pågående, det finns så många frågetecken om tillvaron och mängder av varför. Såg en av Mellosångerskorna, hennes trasiga knän och funderade över fattigdomens pris, undrade över vad kostar ett par trasiga jeans, så här års i alla hjärtans fastetid. Vi har vårt sätt att visa medmänsklighet med dem som har det svårt, klä oss i säck och aska, se allmänt fattiga ut. Tror vi det räcker? En slant som hjälp i månaden och ett par trasiga jeans.
Träffade en frihetskämpe i Bulgaren som tyckte att vi var bedrövliga i vår ansträngda medkänsla. Njut av allt ni har! Allt annat vore ett hån mot den fattigdom vi lever i om inte ens ni kan vara glada.
Ser upp mot vår februarihimmels blyertstunga, avslagen julmust, suck. Nä man skulle vara på ett fjäll med möjlighet att surfa på en lavin. Det vore spännande att leva på det yttersta näset. Såna fantasier blir lätt utskrattade. Men många märkligheter rör sig i vår Herres hage. Jag lyssnade på P1 om en kvinna som hade en hundraårig arvebulle. Varför spara en bulle i hundra år i familjen? Den hade visserligen gått i arv utan att någon visste varför. Sådant samlande är spännande och sätter fart på fantasin. Vilken oerhörd tur för bullen att hungersnöden inte nådde fram till deras dörr.
Nu i fastetiden rinner snålvattnet när jag tänker på kronan av bullar (inte den hundraåriga) utan semlan som kråmar sig och jäser med sitt innanmäte av vispgrädde. Lyfter på hatten och säger "God deg"!
