Fransson sugen på att ställa nya krav

Vilket land det handlar om vill inte Fransson avslöja, men han kallar det för ett fotbollsmässigt U-land och förmodar att han – om allt går i lås – står inför ett spännande äventyr som passar både hans person och tränarsinne.

Det senare tycks nämligen inte passa överallt. Åtminstone är det vad Fransson själv tror. Hans känsla är att han ställer för höga krav för att vara ett eftertraktat namn i sydöstra Skåne, att hans raka och känslostyrda framtoning inte alltid ses med uppskattande blickar.

Å andra sidan uppskattar han själv inte tränare som lägger bomull på känslorna.

– Det är som en bubbla härute i sydöstra Skåne. Tränarna är för snälla och stryker ofta spelarna medhårs. Framför allt måste man visa känslor. Man måste visa att man är missnöjd med en förlust. Uttalanden som ”vi har spelat bra fast vi förlorat”... jag får inte ihop den ekvationen, säger Fransson.

Själv gjorde han en del starka uttalanden efter matcher med BW 90. Han förklarar det med att man måste våga uttrycka sig rakt och känslomässigt, men anser också att han i vissa lägen borde valt andra ord.

– Det bästa är att uttrycka sig rakt för då får man ofta raka svar tillbaka och det är det jag vill ha. Men det är inte alltid lätt när en journalist står med blocket framför en direkt efter matchen. Då har man en adrenalinkick på 110 procent och det är lätt att man flyger i luften.

– Jag kan ha en jäkla puls efter matcherna och ibland borde jag kanske knipa igen käften.

Hamnade du i konflikter på grund av dina uttalanden?

– Nej. Det är klart att vissa spelare kom fram till mig och undrade, men det var samma spelare som alltid. De härdade spelarna skiter i vilket.

Han tillägger också att han inte var i hundraprocentig mental balans under andra året i BW 90. Detta på grund av ett diskbråck som tvingade honom till två operationer. Han menar att han med facit i hand inte borde fortsatt tränaruppdraget 2011 eftersom ryggbesvären var alltför påtagliga.

– Jag var inte i balans och det smittade av sig. Efter operationen 2009 så lossnade allt i ryggen igen och jag var tvungen att göra en till operation (december 2010). Jag trodde att jag skulle klara av både det och att leda BW 90, men det fungerade inte. Jag hade en bra dialog med vissa spelare och de sa att de inte kände igen mig riktigt.

Den första tiden i BW 90 beskriver han som suverän. Det var också då laget lekte hem division 4 och tog klivet upp. Inledningen av division 3 blev dock en resultatmässig besvikelse och redan under vårsäsongen 2011 gick Fransson och BW 90 skilda vägar.

– Men det finns inga hard feelings. Och som jag sagt så vill jag ha höga krav och där var Leif (Nilsson, ordförande i BW 90) fenomenal. Han hade höga krav på mig och jag ställde höga krav på min omgivning. Antingen misslyckas man ihop eller så lyckas man ihop.

Var Fransson ställer sina krav nästa gång är ännu oklart. Kanske blir det utomlands, kanske blir det i Skåne. På förhand ställer han i alla fall två krav för nästa tränarsteg.

Det måste vara en klubb med ambitioner.

Och det måste ske på ett sätt som gör att familjelivet med sonen Ken fungerar.

– Han är min andra hälft. Därför måste det vara lösbart med honom.

Vilket land det handlar om vill inte Fransson avslöja, men han kallar det för ett fotbollsmässigt U-land och förmodar att han – om allt går i lås – står inför ett spännande äventyr som passar både hans person och tränarsinne.

Det senare tycks nämligen inte passa överallt. Åtminstone är det vad Fransson själv tror. Hans känsla är att han ställer för höga krav för att vara ett eftertraktat namn i sydöstra Skåne, att hans raka och känslostyrda framtoning inte alltid ses med uppskattande blickar.

Å andra sidan uppskattar han själv inte tränare som lägger bomull på känslorna.

– Det är som en bubbla härute i sydöstra Skåne. Tränarna är för snälla och stryker ofta spelarna medhårs. Framför allt måste man visa känslor. Man måste visa att man är missnöjd med en förlust. Uttalanden som ”vi har spelat bra fast vi förlorat”... jag får inte ihop den ekvationen, säger Fransson.

Själv gjorde han en del starka uttalanden efter matcher med BW 90. Han förklarar det med att man måste våga uttrycka sig rakt och känslomässigt, men anser också att han i vissa lägen borde valt andra ord.

– Det bästa är att uttrycka sig rakt för då får man ofta raka svar tillbaka och det är det jag vill ha. Men det är inte alltid lätt när en journalist står med blocket framför en direkt efter matchen. Då har man en adrenalinkick på 110 procent och det är lätt att man flyger i luften.

– Jag kan ha en jäkla puls efter matcherna och ibland borde jag kanske knipa igen käften.

Hamnade du i konflikter på grund av dina uttalanden?

– Nej. Det är klart att vissa spelare kom fram till mig och undrade, men det var samma spelare som alltid. De härdade spelarna skiter i vilket.

Han tillägger också att han inte var i hundraprocentig mental balans under andra året i BW 90. Detta på grund av ett diskbråck som tvingade honom till två operationer. Han menar att han med facit i hand inte borde fortsatt tränaruppdraget 2011 eftersom ryggbesvären var alltför påtagliga.

– Jag var inte i balans och det smittade av sig. Efter operationen 2009 så lossnade allt i ryggen igen och jag var tvungen att göra en till operation (december 2010). Jag trodde att jag skulle klara av både det och att leda BW 90, men det fungerade inte. Jag hade en bra dialog med vissa spelare och de sa att de inte kände igen mig riktigt.

Den första tiden i BW 90 beskriver han som suverän. Det var också då laget lekte hem division 4 och tog klivet upp. Inledningen av division 3 blev dock en resultatmässig besvikelse och redan under vårsäsongen 2011 gick Fransson och BW 90 skilda vägar.

– Men det finns inga hard feelings. Och som jag sagt så vill jag ha höga krav och där var Leif (Nilsson, ordförande i BW 90) fenomenal. Han hade höga krav på mig och jag ställde höga krav på min omgivning. Antingen misslyckas man ihop eller så lyckas man ihop.

Var Fransson ställer sina krav nästa gång är ännu oklart. Kanske blir det utomlands, kanske blir det i Skåne. På förhand ställer han i alla fall två krav för nästa tränarsteg.

Det måste vara en klubb med ambitioner.

Och det måste ske på ett sätt som gör att familjelivet med sonen Ken fungerar.

– Han är min andra hälft. Därför måste det vara lösbart med honom.

Vilket land det handlar om vill inte Fransson avslöja, men han kallar det för ett fotbollsmässigt U-land och förmodar att han – om allt går i lås – står inför ett spännande äventyr som passar både hans person och tränarsinne.

Det senare tycks nämligen inte passa överallt. Åtminstone är det vad Fransson själv tror. Hans känsla är att han ställer för höga krav för att vara ett eftertraktat namn i sydöstra Skåne, att hans raka och känslostyrda framtoning inte alltid ses med uppskattande blickar.

Å andra sidan uppskattar han själv inte tränare som lägger bomull på känslorna.

– Det är som en bubbla härute i sydöstra Skåne. Tränarna är för snälla och stryker ofta spelarna medhårs. Framför allt måste man visa känslor. Man måste visa att man är missnöjd med en förlust. Uttalanden som ”vi har spelat bra fast vi förlorat”... jag får inte ihop den ekvationen, säger Fransson.

Själv gjorde han en del starka uttalanden efter matcher med BW 90. Han förklarar det med att man måste våga uttrycka sig rakt och känslomässigt, men anser också att han i vissa lägen borde valt andra ord.

– Det bästa är att uttrycka sig rakt för då får man ofta raka svar tillbaka och det är det jag vill ha. Men det är inte alltid lätt när en journalist står med blocket framför en direkt efter matchen. Då har man en adrenalinkick på 110 procent och det är lätt att man flyger i luften.

– Jag kan ha en jäkla puls efter matcherna och ibland borde jag kanske knipa igen käften.

Hamnade du i konflikter på grund av dina uttalanden?

– Nej. Det är klart att vissa spelare kom fram till mig och undrade, men det var samma spelare som alltid. De härdade spelarna skiter i vilket.

Han tillägger också att han inte var i hundraprocentig mental balans under andra året i BW 90. Detta på grund av ett diskbråck som tvingade honom till två operationer. Han menar att han med facit i hand inte borde fortsatt tränaruppdraget 2011 eftersom ryggbesvären var alltför påtagliga.

– Jag var inte i balans och det smittade av sig. Efter operationen 2009 så lossnade allt i ryggen igen och jag var tvungen att göra en till operation (december 2010). Jag trodde att jag skulle klara av både det och att leda BW 90, men det fungerade inte. Jag hade en bra dialog med vissa spelare och de sa att de inte kände igen mig riktigt.

Den första tiden i BW 90 beskriver han som suverän. Det var också då laget lekte hem division 4 och tog klivet upp. Inledningen av division 3 blev dock en resultatmässig besvikelse och redan under vårsäsongen 2011 gick Fransson och BW 90 skilda vägar.

– Men det finns inga hard feelings. Och som jag sagt så vill jag ha höga krav och där var Leif (Nilsson, ordförande i BW 90) fenomenal. Han hade höga krav på mig och jag ställde höga krav på min omgivning. Antingen misslyckas man ihop eller så lyckas man ihop.

Var Fransson ställer sina krav nästa gång är ännu oklart. Kanske blir det utomlands, kanske blir det i Skåne. På förhand ställer han i alla fall två krav för nästa tränarsteg.

Det måste vara en klubb med ambitioner.

Och det måste ske på ett sätt som gör att familjelivet med sonen Ken fungerar.

– Han är min andra hälft. Därför måste det vara lösbart med honom.

Vilket land det handlar om vill inte Fransson avslöja, men han kallar det för ett fotbollsmässigt U-land och förmodar att han – om allt går i lås – står inför ett spännande äventyr som passar både hans person och tränarsinne.

Det senare tycks nämligen inte passa överallt. Åtminstone är det vad Fransson själv tror.

Hans känsla är att han ställer för höga krav för att vara ett eftertraktat namn i sydöstra Skåne, att hans raka och känslostyrda framtoning inte alltid ses med uppskattande blickar.

Å andra sidan uppskattar han själv inte tränare som lägger bomull på känslorna.

Bubbla

– Det är som en bubbla härute i sydöstra Skåne. Tränarna är för snälla och stryker ofta spelarna medhårs. Framför allt måste man visa känslor. Man måste visa att man är missnöjd med en förlust. Uttalanden som ”vi har spelat bra fast vi förlorat”... jag får inte ihop den ekvationen, säger Fransson.

Själv gjorde han en del starka uttalanden efter matcher med BW 90. Han förklarar det med att man måste våga uttrycka sig rakt och känslomässigt, men anser också att han i vissa lägen borde valt andra ord.

– Det bästa är att uttrycka sig rakt för då får man ofta raka svar tillbaka och det är det jag vill ha. Men det är inte alltid lätt när en journalist står med blocket framför en direkt efter matchen. Då har man en adrenalinkick på 110 procent och det är lätt att man flyger i luften.

– Jag kan ha en jäkla puls efter matcherna och ibland borde jag kanske knipa igen käften.

Hamnade du i konflikter på grund av dina uttalanden?

– Nej. Det är klart att vissa spelare kom fram till mig och undrade, men det var samma spelare som alltid. De härdade spelarna skiter i vilket.

Han tillägger också att han inte var i hundraprocentig mental balans under andra året i BW 90. Detta på grund av ett diskbråck som tvingade honom till två operationer. Han menar att han med facit i hand inte borde fortsatt tränaruppdraget 2011 eftersom ryggbesvären var alltför påtagliga.

– Jag var inte i balans och det smittade av sig. Efter operationen 2009 så lossnade allt i ryggen igen och jag var tvungen att göra en till operation (december 2010). Jag trodde att jag skulle klara av både det och att leda BW 90, men det fungerade inte. Jag hade en bra dialog med vissa spelare och de sa att de inte kände igen mig riktigt.

Suverän start

Den första tiden i BW 90 beskriver han som suverän. Det var också då laget lekte hem division 4 och tog klivet upp. Inledningen av division 3 blev dock en resultatmässig besvikelse och redan under vårsäsongen 2011 gick Fransson och BW 90 skilda vägar.

– Men det finns inga hard feelings. Och som jag sagt så vill jag ha höga krav och där var Leif (Nilsson, ordförande i BW 90) fenomenal. Han hade höga krav på mig och jag ställde höga krav på min omgivning. Antingen misslyckas man ihop eller så lyckas man ihop.

Var Fransson ställer sina krav nästa gång är ännu oklart. Kanske blir det utomlands, kanske blir det i Skåne. På förhand ställer han i alla fall två krav för nästa tränarsteg.

Det måste vara en klubb med ambitioner.

Och det måste ske på ett sätt som gör att familjelivet med sonen Ken fungerar.

– Han är min andra hälft. Därför måste det vara lösbart med honom.