Andreas Rosenberg: Är det värt alla människoliv och all förstörelse att fortsätta stödja Ukraina?
Sverige har övergett sin 200-åriga neutralitet och gått in i försvarsalliansen Nato, vilket även innebär att amerikanska militärbaser tillåts på svensk mark. Sverige har därmed dragit på sig fiende på ett sätt som inte varit aktuellt på lång tid.
Politiker och debattörer från olika läger i väst fortsätter att propagera för fortsatt stöd till Ukraina. USA:s president Joe Biden och EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen har båda lovat att stödja Ukraina ”så länge som det krävs”.
Den 24 februri 2024 – på årsdagen av invasionen – yttrade statsminister Ulf Kristersson följande i ett tal: ”Det finns bara ett acceptabelt slut på det här kriget: Ryssland ska förlora, och Ukraina ska bli fritt och helt. Putins ryska regim ska ställas till svars för sina brott.”.
Nato närmade sig Ukraina – ett område som alla vet ligger inom den traditionellt ryska geopolitiska intressesfären tiden före invasionen med retorik om nationellt självbestämmande.
Ingen vet idag när ett fredsavtal mellan Ryssland och Ukraina kommer till stånd – och hur ett sådant kommer att gestalta sig vad gäller landavträdelser. Men ett vet vi – Ryssland kommer aldrig att tillåta ett ukrainskt medlemskap i Nato.
Till er som förespråkar fortsatt militärt stöd till Ukraina ställer jag några frågor: Var det verkligen värt att Nato närmade sig Ukraina på det sätt som skedde tiden före invasionen? Var det värt alla människoliv, materiell förödelse och kostnader som kan mätas i pengar? Har vi bättre utsikter om en fredlig värld idag? Har världen och Sverige blivit tryggare sedan 24 februari 2022?
Andréas Rosenberg, Ystad
