Charlott Engel: Lätt att det blir piller i stället för utvecklingssamtal

Äldre har färre antal år kvar att leva, ofta med begräsningar och förluster. Det normala åldrandet ger ändå möjlighet att utveckla positiva livsmönster, att öppna upp och söka försoning med livet man levt.

I Sverige är det 1,2 miljoner människor som äter anti-depressiva läkemedel. Användandet är högst bland äldre över 75 år.

Risken är att det normala sjukliggörs när en depressionsdiagnos sätts på en människas naturliga reaktioner på död och sorg.

Många psykosociala problem medikaliseras på liknande vis. För stressade läkare kan det vara lättare att ta till receptblocket, särskilt som många äldre saknar en fast läkarkontakt.

Läkare som inte känner patientens sjukdomshistoria får svårt att bedöma om läkemedel eller psykoterapeutisk hjälp är det bästa. Således får alltför få äldre de samtal de skulle önska eller tillgång till samtalsbehandlare med kunskap om åldrande och existentiell hälsa och med egen erfarenhet av att åldras.

Samtalsmottagningen är en unik ideell verksamhet, och kan ses en komplementär insats till det offentliga. Anmärkningsvärt är att drygt 30 procent av dem som kommer till mottagningen har hänvisats dit från någon verksamhet inom Region Skåne.

Idag finansieras mottagningen av lokala kyrkoförsamlingar och av olika stiftelse- och donationsfonder. Verksamhet är både resurseffektiv och jämförelsevis billig, men för att den ska kunna fortleva behövs en långsiktig och stabil finansiering. Här ligger mottagningens utmaning framöver.

De omfattande utskrivningarna av anti-depressiva läkemedel är givetvis en stor kostnad för det offentliga. Nog borde en helhetssyn kunna tillämpas så att ett partnerskap kan skapas mellan det offentliga och denna idéburna verksamhet. Det är det minsta vi äldre, erfarna människor kan begära, vi som vill fortsätta att utvecklas.

Charlotte Engel, Hammenhög, Verksamhetschef samtalsmottagning för äldre, Österlen