En ny kyrka-stats-utredning utan politiska partier
Om det inte var så sorgligt vore det komiskt med den väldiga apparaten av kyrkomöte och kyrkostyrelse som fungerar som en liten stat i staten på religionens område med nominering via partier och en omfattande byråkrati. Alltmedan antalet medlemmar minskar.
Politiseringen i församlingarna är svag, vilket alla politiskt oberoende kandidatlistor visar. Men inte i kyrkans centrala styrande organ.
Kyrkobeslutet år 2000 efter många års beredning och delutredningar har länge varit föråldrat med rötter i en svunnen tid.
De politiska partierna hade fortfarande en stark lokal förankring och folkrörelserna var levande Den förändring som skett i samhället under de senaste 30-40 åren behöver inte utredas här. Den är bekant för de flesta.
Att nomineringen till kyrkomötet skedde genom partiväsendet sågs då bara som en teknisk-praktisk lösning. På samma sätt med uppbörden av kyrkoskatten. Sverige var fortfarande en enhetsstat och de flesta var både skattebetalare och medlemmar i Svenska kyrkan.
En mycket viktig fråga som inte togs upp på allvar var vigselrätten med dess juridiskt bindande konsekvenser, som kyrkan i eget intresse borde ha avstått ifrån. Däremot utreddes ansvaret för vårt stora värdefulla kyrkliga kulturarv. Beslut fattades men med helt otillräcklig finansiering. Begravningsväsendet utreddes men även här har tiden sprungit förbi.
En ny utredning om relationen kyrka – stat skulle bli en mycket omfattande process. Vilket parti skulle kunna tänkas driva frågan?
Liberalerna borde vara det med tanke på partiets historia.
Socialdemokraterna däremot riskerar att förlora reträttpositioner för avdankade politiker och ett sätt att värva röster till riksdagsvalen.
En ordförandepost i kyrkomötet är säkert inte att förakta. Här sitter centerns Karin Perers sedan 2014. Och i Kyrkostyrelsen sitter gamla LO-basen Wanja Lundby Wallin ( S) tryggt som v. ordf. sedan många år. Margareta Winberg (S) avdankad ambassadör har också en styrelsepost.
Centern ser mera Svenska kyrkan som en del i landsbygdsprogrammet Hela Sverige ska leva och med visst fog, när det gäller landsbygdens sociala liv. Och ett sätt att värva röster till det åtminstone tidigare – långt före Lööf – kulturkonservativa landsbygdspartiet. (Om läsaren här tycker sig läsa ett lätt politikerförakt läser vederbörande rätt).
Akut: lägg ner den skandalösa Myndigheten för stöd till trossamfund. Myndigheten disponerar 83 miljoner kronor om året som bidrag till att bygga upp ny religiös verksamhet och för utbildning av funktionärer inom trossamfund ( som inte är Svenska kyrkan).
Syftet är att skapa förutsättningar för trossamfund (som inte är Svenska kyrkan) att driva en aktiv och långsiktig religiös verksamhet. Det delas ut som bidrag till lokaler och administrativt stöd.
Och mest bisarrt: som utbildningsbidrag till studenter som studerar utomlands för framtida tjänst inom trossamfund som inte har egna utbildningsinstitutioner i Sverige. Myndigheten ligger under kulturdepartementet och verkställer regeringens politik.
Statens uppgift är att garantera religionsfrihet, inget annat. Och en gång för alla: skattemedel ska inte användas till att driva skolor på religiös grund. Avveckla befintliga och förbjud nyetablering.
Börja med Myndigheten för stöd till trossamfund.
Det finns trots allt hopp: ”För kyrkan kommer att leva vidare trots alla de kvävningsförsök som vi sett under några år, då man eftersträvat en till samhällets normer anpassad kyrka”.
Bert Löndahl, före detta kyrkoherde i Bunkeflo församling och ledamot av kyrkostyrelsen för Frimodig kyrka.
Lisbeth Thorsén Carlberg, Glemmingebro.
