Göran Brante: Varför påverkas inte högerpolitikers karriärer av bristande vandel?
Det är lustigt att han nämner det gamla exemplet med Mona Sahlins Toblerone, köpt med ett statligt kontokort. Det var ju mer än Toblerone som hon använt kortet till, sammanlagt runt 50 000 kronor.
Men fallet lades senare ner då brott inte kunde påvisas. Hon betalade tillbaka pengarna i efterhand. Men hennes politiska karriär var därmed slut.
Idag har vi en statsminister som har en diger lista med moraliska och etiska feltramp, för tillfället diskuteras hans eventuella inblandning i olagliga adoptioner.
Vi har en vice statsminister och energi- och näringsminister som är dömd och villkorligt frigiven för grovt förtal.
Vi har en justitieminister som innan valet försökte fuska med partibidrag (Kalla fakta), vilket gällde alla partier utom Centerpartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet.
Vi har en finansminister som kvitterat ut medel för dubbelt boende (var skriven i en sommarstuga utanför Nora och familjen var skriven i Stockholm), vilket även många andra politiker gjort.
Vi har en arbetsmarknads- och integrationsminister som lägger förslag för att gynna branscher som han äger aktier i. Aktieinnehav är problematiskt för politiker då misstanken om korruption ligger nära.
Listan går att göra längre.
Flera av dessa politiker kan sägas ha ljugit eller lovat för mycket under valkampanjen, vilket Ebba Busch erkände häromdagen (30 minuter).
Det underliga är att dessa personers politiska karriärer inte förstörs av deras olagliga och/eller omoraliska vandel. Ska vi ta ifrån dem deras medborgarskap och utvisa dem?
Göran Brante, Vänsterpartist Ystad
