GDPR Illustration

Ta del av vår integritetspolicy

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat vår integritetspolicy så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Göran Göransson: Varför tar inte staten ansvar för skolorna?

Skolministern lovar oss ”nya fräscha pengar” 1,6 miljarder till skolan. Det känns hoppfullt – förhoppningsvis lever man också upp till detta - att det verkligen är ett reellt tillskott och inte bara omfördelningar av andra befintliga statsbidrag. Jag saknar dock en helhetssyn på svensk skola.
Utbildning • Publicerad 11 november 2022
Detta är en opinionstext i Ystads Allehanda. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Norreportskolan i Ystad.
Norreportskolan i Ystad.Foto: Carl Johan Engvall

Resurstillskott i all ära men frågan är om ”duttandet med pengar” verkligen löser skolans stora utmaningar ekonomiska som organisatoriska/praktiska.

Oavsett ovanstående resurstillskott eller ej kommer kommunala kärnverksamheter exempelvis skolan att få svårt att möta kostnadsstegringarna. Får man inte kompensation för detta leder det oundvikligen till besparingar.

Vi byter fokus för ett ögonblick, nämligen till polisen/rättsväsendet för att få ett perspektiv till skolans situation. Kommer utmaningarna inom dessa verksamheter att kunna lösas med flera resurser – troligen inte – det sitter tyvärr ”i organisationernas väggar” och först när detta hanteras får vi en verklig förändring.

Jag vill påstå att skolväsendet i Sverige lider av detsamma. Genom åren har skolan fått agera försökskanin för en mängd politiker, förvaltningschefer och forskare med en övertro på sin egen förmåga.

Förändringarna har präglats av önsketänkande utan helhetssyn och realism. ”Som man bäddar får man ligga” – skolan är verkligen en spegelbild av kommunalisering, besparingar, kommunal oförmåga, omorganisationer, desperata räddningsaktioner och en diskrepans till samhället i övrigt.

Som ”gammal skolräv” har jag självklart många funderingar: Var hittar vi framtidens personal med kompetens och pondus, som vill jobba i skolan. Hur ska vi med andra ord göra skolan attraktiv som arbetsplats i konkurrensen med andra yrkesval? Hur kan skolan och dess personal utveckla de goda förebildernas förhållningssätt för barn och unga?

Likvärdigheten inom svenska skolan har det satsats otroligt mycket resurser på men tyvärr med nedslående resultat.

Varför tar staten inte ett större ansvar för skolpengen och därigenom också för ökad likvärdighet mellan kommuner och skolor? De fristående skolornas dränering av den kommunala skolbudgeten skulle därmed också försvinna, eftersom staten självklart skulle ta även detta ansvar.

Arbetsmiljön i skolan är fortfarande ett brännhett samtalsämne. Alldeles för många elever och personal utsätts för oacceptabelt dålig arbetsmiljö i form av stök och trakasserier.

Det är faktiskt en demokratisk rättighet för elever och personal att kunna få fungera i en sansad och stimulerande skolmiljö.

Avslutningsvis ger detta inlägg, ett av flera andra genom åren, inte utrymme för flera funderingar kring svensk skola. Fortsättning följer i ett senare skede.

Göran Göransson, partilös ordförande barn- och utbildningsnämnden, Ystads kommun

Välkommen att kommentera

Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Ystadsallehanda och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.