Göte Lundqvist: Både hängslen och livrem
Gudrun Schyman har en bakgrund som medlem i Marxist-leninistiska kampförbundet och sedermera som ledamot i partistyrelsen för Sveriges kommunistiska parti och till slut partiets ledare om än med annat partinamn. För detta parti har alltid USA framstått som ett hot mot den fria världen och kommunistiska regimer i östa Europa som fredsbevarande och värda att hylla.
Själv har jag ägnat mitt yrkesverksamma liv åt Sveriges försvar för att göra detta så starkt som möjligt för att försvara oss mot ett anfall från Warszawapakten styrt av det kommunistiska Sovjetunionen. Under denna tid stod Sverige ensamt men vi hade förhoppningen om bistånd från Nato vid ett krigsutbrott.
Nu är Sverige medlem i Nato. För detta kan vi tacka den uppenbarelse vår förra försvarsminister, Peter Hultqvist, fick klockan 0815 den elfte april 1922. Uppenbarelsen, som jag och många andra väntat på länge, gjorde att socialdemokratin svängde i Natofrågan.
Nu tycker regeringen inte att medlemskapet i Nato är tillräckligt utan vill att riksdagen godkänner det så kallade DCA-avtalet som är ett bilateralt avtal med USA som ytterligare förstärker vår försvarsförmåga. För den försäkring måste vi betala en premie som inte faller insändarskribenterna på läppen men som riksdagens partier kommer att godta vid omröstningen den 18 juni.
Nato och DCA-avtalet har sin bakgrund i Putins anfallskrig mot Ukraina och är inte, som påstås i insändaren, ett resultat av ”En helt orealistisk krigshysteri”.
Regeringen vill med avtalet ha både hängslen och livrem för att inte stå med rumpan bar inför Putin.
Göte Lundqvist, Ystad