Jonas Bohman: Förtroendeklyftan mellan polis och allmänhet

Jag var inte där, jag vet inte vilken taktik polisledningen använde. Använde polisen den så kallade våldstrappan på rätt sätt? Skulle det skjutits mer varningsskott och verkanseld? Hade polisen rätt utrustning, förutsättningar och lagstöd?

Var det rätt att bevilja Rasmus Paludan demonstrationstillstånd? Hur mycket yttrandefrihet ska vi ha? Ska blasfemilagar (hädelselagar) återinföras i Sverige? Kommer enskilda poliser ta ut sin frustration på allmänheten? Frågorna är många, och jag har inget svar.

Eftersnacket, om uttrycket tillåts, efter påskens upplopp, lär fortsätta länge, där många har åsikter.

Däremot så ska nog högre polischefer, men även jurister och politiker, ta sig en rejäl funderare på vilka signaler dessa upplopp, med allt våld, har skickat till den breda allmänheten, där poliser tvingas att dra sig ur, då våldet blev för mycket.

Jag har uppskattat, och försökt leva mig in i de vittnesmål, som poliser gjort, som deltagit i upploppen, på bland annat sociala medier, där man beskrivit frustration, mycket trängda situationer och i vissa fall dödsångest.

Polismyndigheten är den myndighet i Sverige som ska ha (ensam)rätten att bruka våld, mycket och hårt våld, om så behövs, för att stävja, som i detta fall våldsamt upplopp, blåljussabotage och våld mot tjänsteman.

När denna myndighet misslyckas, vad ska då vi som tillhör den stora, tysta, gråa och skötsamma allmänheten då tycka och tänka? Vart ska nu vi vända oss? Medborgargarden? Beväpna oss själva?

Som sagt, ingen skugga på enskilda poliser, som säkert gör sitt bästa och är mycket begåvade och seriösa.

Är övertygad om att det pratas, runt om på våra polisstationer, i radiobilar, omklädningsrum och motionshallar, om den delvis förtroendeklyfta som uppstått gentemot allmänheten.

Jag litar på svensk polis, men mina förväntningar är ganska lågt ställda, på myndigheten, som kollektiv, om uttrycket förstås.

Jonas Bohman, Ystad.