Kerstin Cedergren: Manipulera inte stränderna för badarnas skull

Vissa år har vattnet gått långt upp i garnhängena på våra kustsamhällen, ända upp till husen och andra år har man kunnat gå torrskodd utanför hamnpirarna.

För några år sedan dök en forskare, tillika professor i vattenresurslära, upp och påstod sig kunna ”läsa en strand”. Han lyckades inbilla politiker och andra genom påståendet, att om man hämtade sand en bit utanför kusten, tömde ut den över våra badstränder, så skulle sanden stanna kvar därinne.

Tänk detta hade vi, redan  när vi var mycket små barn, försökt oss på i mindre skala med våra spadar och hinkar. Att bygga borgar, som tyvärr av nattens vågor spolades ut i sjön igen, var ett ständigt återkommande ”jobb” för oss.

Hur många stenar vi än plockade ovanför stranden så kunde de inte hålla emot vågorna. Många som under flera årtionden upplevt stormarnas krafter på nära håll insåg att förslaget var ett mycket dyrbart aprilskämt.

Men protester tystades ner, professorn fick till och med en egen brygga uppkallad efter sig i Ystad. Hur många ”hövder” som än byggs hjälper inte för evigt. Det havet tar – det tar det.

Vid varje ny storm fortsätter stranden att naggas i kanten eller breddas det vill säga ändra utseende.

Men naturen reparerar själv kuststräckan – precis som den alltid gjort. Kanske inte till exakt samma utseende som förra året, men det är skönheten med vår kust – att den förändras.

Vi som vuxit upp  med havets och vindens växlingar vid stranden vet att vattnets makter är starkare än teoretiska modeller i ett laboratorium. Och det måste respekteras.

Att manipulera en strand bara för att badande ska få större utrymme för solparasollerna eller att bygga bostäder ända ner till vattenbrynet är att störa naturen på ett icke-acceptabelt sätt.

Det var kanske just vattnets skönhet och styrka som lockade till stränderna. Hur dessa sandsugningar påverkar havsbotten ute till havs vet man ännu inte. Åsikterna är delade bland forskarna.

Vilken påverkan har experimenten dessutom på de befintliga sanddynernas miljö, för även i dem finns det liv. Och vad gör det mot hela den naturliga, ursprungliga miljön runtomkring?

Projektet är inte helt gratis och snart borde man väl inse att det hela är ett Sisyfosarbete. Ett väldigt dyrt, flerårigt kostsamt jippo har det blivit. Till vilken nytta? Vad blev resultaten efter  stormarna nu i vår?

Kerstin Cedergren

Vitemölle