Kurt Åke Lindhe: Lång väntan och många turer i mina försök komma i kontakt med vården
I ren omtanke bestämde jag mig för att undersöka var det fanns möjlighet att få svar på vad som var på väg och hända och få en fastställd diagnos som eventuellt kunde följas av en adekvat behandling.
Nu blir jag varse hur de som inte kan stava till ordet tillgänglighet har tänkt eller inte tänkt.
1) Jag ringer vårdcentralen som meddelar att det är många andra som ringer och jag blir ombedd att att försöka vid annat tillfälle.
2) Jag ringer vid ett så kallat annat tillfälle och blir erbjudan att bli uppringd vid en föreslagen tid.
Så skedde också. Jag presenterade mitt ärende. Vederbörande bedömde det som att det borde göras en minnesutredning och jag ombads att ringa minnesmottagningen eftersom de hade egen telefon. Efter mycket grävande på 1177 hittade jag ett nummer.
3) Jag ringde och en syntetisk röst svarade att de hade rådgivning tisdag,onsdag och torsdag mellan klockan 8 och 9. Jag valde tisdag 8.30.
Jag möttes av samma syntetiska röst som upprepade tiderna för rådgivning trots att jag nu befann mig i den föreslagna tidszonen. Men denna gång kom en fortsättning. Du får nu fyra val. Och ett av valen var vill du boka tid. Jag såg ett ljus och tryckte på den föreslagna trean. En ny syntetisk röst svarade – hör och häpna – ”du har kommit till vårdcentralen. Våra telefontider är vardagar mellan klockan 10 och …” Region Skåne hade slutet en cirkel.
4) Jag bestämde mig för att välja en annan strategi. Jag tog bilen och körde in till minnesmottagningen för att på ort och ställe framföra mitt ärende.
Inne en ödesmättad lokal utan tillstymmelse till levande varelser möttes jag av ett plakat som informerade om att man inte kunde anmäla sitt besök där utan man att man måste leta upp en maskin för självincheckning. Den påminde mycket om den som man möter när man ska besiktiga bilen
Jag ombads att knacka in mitt personnummer. Eftersom jag inte var där på mina egna vägnar så lyckades jag med det.
Därefter skulle jag scanna mitt körkort vilket jag lyckligtvis är innehavare av. Då kommer en text på skärmen som säger att jag inte kan göra en självincheckning. Jag hänvisas till kassa/mottagning målpunkt F längst ner i korridoren. Där ombads jag att ta en nummerlapp.
Nu började vi närma oss det magiska klockslaget nio då rådgivning skulle upphöra för dagen. Nummer 46 kom upp och det blev min tur. Men samtidigt kom en hemmagjord skylt upp i luckan som sa ”kommer strax”. Strax är ett vitt begrepp men snart fick jag höra den bekanta meningen ”Vad kan jag hjälpa dig med?”
Jag meddelade mitt ärende nu i en förkortad version. Då fick jag höra något som jag hört tidigare och som jag nu var välbekant med – ”har du beställt tid?” Receptionisten gjorde för säkerhets skull en koll i sin dator efter att jag åter igen uppgivit mitt personnummer inklusive fyra sista.
Det förvånar mig att hon inte tidigare insett att det var något fel i systemet eftersom jag nu hade blivit hänvisad och befann mig i väntrummet till gynekologmottagningen. Och detta utan att jag gjort den minsta antydan vid självincheckningen att jag hade några besvär i de trakterna
5) Skam den som ger sig. Jag vandrade hela vägen tillbaka till skylten för minnesmottagningen där jag nu möter en livs levande vitklädd människa som mycket vänligt meddelade att sköterskan var sjuk idag. Ridå
Jag vill jag meddela att allt som jag här påstår går att kontrollera. Detta är en verklig händelse. Inget är tillagt i syfte att ge en förvanskad bild av en verklighet.
Kurt Åke Lindhe, Ingelstorp
