Leili Åhman: På akuten är det kris men Försvarsmakten har obegränsade resurser
Läget har varit så, senaste åren i Sverige. Det är upprörande, att ekonomiska resurser till akuta behov att bota människor och rädda liv, sådant som inträffar varje dag i verkligheten, inte har högre prioritering.
Speciellt efter att ha läst artikeln i YA 9 augusti, om förhållandena på akuten på Ystad lasarett, känns det mer motiverat än någonsin att ifrågasätta hur våra skattepengar fördelas.
Försvaret rustas för beredskap, att rädda liv, ifall vi skulle angripas. Ingen kan säkert veta om så kommer att ske.
Men varje dag, timme och sekund, uppkommer faktiska akuta behov av människor, som i sitt arbete räddar liv eller lindrar sjukdom.
Inom sjukhusens många avdelningar finns personer dygnet runt, vars kompetens inte belönas till sitt rätta värde. Upprepat rapporteras om personal som pressas till det yttersta, som inte får ta semester, om köer i vården, cancersjuka som inte får operationer i tid, mindre sjukhus som av ekonomiska skäl måste läggas ner.
Allt detta händer i våra dagliga liv. Allt detta är verkliga förhållanden.
För att sjukvården ska finnas för oss, när vi behöver vård, krävs respekt för det viktiga arbete som utförs av de vårdande och erforderliga ekonomiska resurser. Inte mer indragningar och sparande. Resultatet av sådan politik är uppenbar.
I jämförelse med sjukvårdens behov framstår den överdådigt okritiska satsningen på försvaret som ovärdig.
Leili Åhman, Vollsjö
