Leili Åhman: Vill vi ha empatilösa förprogrammerade robotar?
Också jag upprördes över den kliniskt kyliga inställningen, uppfattningen att Migrationsverkets anställda ska lämna sina privata åsikter hemma. Linnea Hylén uttryckte sig mycket skarpt i artikeln: ”Tjänstemän på myndigheter måste genomföra regeringens politik. Punkt.”
Sådana tankar kan bara formuleras av någon som antagligen aldrig haft ett yrke som kräver nära möten med människor, vid vilka framtida livsöden ska avgöras.
Linnea Hyléns diktatoriska inställning kräver total paralysering av tjänstemäns tankeförmåga i möten med klienter. Hennes ideal vore ett slags empatilösa förprogrammerade automater.
Efter drygt 17 års erfarenhet som tjänsteman i kommunal verksamhet inom flyktingmottagande har jag mött cirka 1300 klienter, individer, inte en grå massa människor, av vissa betraktade att oönskat ha trängt sig in i Sverige.
Personlig kontakt med var och en var en förutsättning för ett framåtsyftande integrationsarbete, eftersom man behöver kunna bedöma behov av stöd och individuell vägledning för livet i Sverige.
Migrationsverkets anställda reagerade sunt nyligen, då de protesterade mot den nyvalda regeringens förslag om förändringar i migrationspolitiken.
De som i sin vardag är inne i en verksamhet reagerar utifrån kunskap och erfarenhet och anmärker självklart spontant på regler och förordningar som är klart oetiska och skulle fungera dåligt i praktiken. De kan, bättre än en marginellt insatt, förutse vilka förslag som skulle ge dåligt resultat.
Därmed inte sagt, att lagar inte ska följas. En tjänsteman som inte följer lagen riskerar bestraffning. Dock innebär det inte ett avstängt humanistiskt tänkande.
Linnea Hylén nämner de folkvaldas vilja. Om Tidö-avtalet hade publicerats före valet, hade folket haft en möjlighet att välja. Nu visste de inte vilka detaljer i avtalet de understödde med sina röster. Fegt kan man kalla det, att vänta med att publicera dessa till efter valet.
De fyra bakom Tidö-avtalet tänker driva sina åsikter så långt det går i fråga om migrationspolitiken, trots kritik från flera håll. Man borde dock förstå, att kritik i ett demokratiskt land sätter man inte stopp för med ”Punkt.” Inte ännu.
Men vi alla får se upp med glidningen bit för bit åt ett mer auktoritärt orienterat samhälle som bejakar och tillåter särbehandling av människor med utländsk härkomst.
Små knuffar lite i taget. Och plötsligt har vi ett samhällsklimat, som vi ursprungligen inte alls hade önskat oss.
Leili Åhman, 76 år, Vollsjö
