Lisbeth Nilsson: Förneka inte dagens unga flickor samma frigörelse som vi själva gått igenom

När jag var ung bar många kvinnor scarfs och hatt. Till och med huckle på äldre tanter ute på landet. I kyrkan var damerna tvungna ha något på huvudet.

Allt eftersom tiden gick, valde kvinnorna bort huvudbonaden.

De frireligiösa kvinnorna var de som längst bar huvudbonad. Deras hår fick inte vara utsläppt utan det skulle vara uppsatt i flätor eller knut i nacken.

Det var samma skäl här. Männen skulle inte förföras av vackra svallande hårsvall som kunde locka till synd. Visst minns du också det här?

Har du funderat över varför hattar och scarfs har försvunnit från svenska kvinnors huvud? Har du tänkt på att det har med vår frigörelse att göra. Att frigörelsen hänger samman med tiden då kvinnor utbildade sig mer, försörjde sig själv och bestämde själv.

I mitt arbete på en gymnasieskola har jag sett flickor släppa ut sitt vackra hår då bara jag eller någon flickkompis sett det.

Sen har hucklet åkt på. Det finns bevakande och kontrollerande pojkar på skolan.

Jag vet att många av de där flickorna gärna skulle vilja ha håret precis som de svenska flickorna.

De drömmer om att få gympa och idrotta som svenska flickor med håret i en svans. De drömmer om att simma och bada som svenska flickor. De drömmer om att sätta studentmössan direkt på håret.

De bor i Sverige nu. Ett land som kommit långt när det gäller jämställdhet. Mycket längre än deras hemländer.

Vissa av de här flickorna är indoktrinerade att deras gud bestämt att det ska vara så.

Du vet att ingen gud bestämmer sådant. Du vet att det är män som bestämmer sådant.

Jag tycker att det är ledsamt att du stärker dessa mäns idéer och makt. Jag tycker att vi ska stärka de unga kvinnorna.

I synnerhet vi som varit med sen mitten av 1900-talet. Vi har varit med eller sett hur kvinnor (och även män) i Sverige jobbat för jämställdhet. Må det fortsätta.

Lisbeth Nilsson, som använder mössa då det är kallt

Lisbeth Nilsson, Ystad