Måns Axkull: Sund nationalism är som att bry sig om det hus man äger – utan att se ner på sina grannar

Det finns naturligtvis alltid en risk att nationalismen övergår i chauvinism. Det är inte ont om historiska exempel på sådant och Rysslands anfallskrig mot Ukraina får ses som ett tydligt utslag av en sådan expansiv nationalism som bokstavligen suger livet ur fredliga grannar.

Jag bara undrar var den svenska nationalismen slår över i en sådan. Vem föreslår på allvar ens några gränsförändringar? Det finns en skillnad mellan att försvara vår frihet och att försöka tvinga på grannarna ens eget sätt att leva.

Det går att jämföra en sund nationalism med att bry sig om det hus man äger. Om jag målar taket eller byter kök och badrum betyder det naturligtvis inte att jag missunnar grannen att förbättra sitt hus på det sätt han vill.

Stefan Lingärde skriver att han skäms över vår migrationspolitik. Det gör jag också. Jag skäms över att vi så lättvindigt tog emot så många människor som vi inte har haft förmågan att integrera.

Enligt polisen har idag över 60 000 människor i Sverige idag på olika sätt kopplingar till kriminella gäng. De flesta av dessa individer har på olika sätt invandrarbakgrund.

Idag skjuter barn huvudet av andra barn i Sverige. I den utvecklingen kan jag inte undgå att känna skuld.

En hederskultur som påminner om den i de fornnordiska sagorna har också börjat återkommit i de utsatta områdena. Den vill i alla fall jag inte ha tillbaka.

Dessutom skäms jag som politiker över att ha varit en del av en politisk kultur som satte brännmärkandet av ett politiskt parti (SD) före alla andra hänsyn.

Jag kan förstås försvara mig med att jag då inte var förtroendevald och att det inom Liberalerna (då folkpartiet) fanns röster som talade för en mer konstruktiv politik. Men personligen deltog jag i denna förföljelse som jag idag ser som en av orsakerna till att det partiet är så stort som det är idag.

Att man ska försöka förbättra det ställe man bor på är de flesta överens om. Det gäller på alla nivåer. Om inte annat så eftersom det bara är här vi har makten att påverka. Om det är nationalism är jag nationalist.

De migranter som kommer hit ska också vara inställda på att delta i vårt samhällsbygge.

För mig får man gärna vara muslim, så länge religionen är en privatsak.

Naturligtvis ska man göra vad han kan för att försörja sig själv och självklart ska man inte begå brott. Ställer man inte upp på dessa grundläggande saker hör man faktiskt inte hemma i vårt land.

Att vi har svenska medborgare som Daniel Suhonen som är beredda att med Kalasjnikov i hand bekämpa vår demokrati är illa nog.

Men kan vi se till att människor som hatar vårt samhällssystem gör det utanför vårt lands gränser ska vi förstås göra det. Allt annat är självskadebeteende på nationell nivå.

För min del ser jag fortfarande gärna att vi som land hjälper till med att ta emot de volymer av flyktingar vi klarar av. Eftersom det kom så många under flyktingtoppen 2015 kommer det dock att dröja innan vi kan ta emot några större flyktinggrupper från områden utanför Europa.

Den situation som finns i många utanförskapsområden med parallella rättssystem och gängbrottslighet bär syn för sägen.

Till skillnad från Sverigedemokraterna ser jag inte stora problem med att välkomna välutbildade människor från andra länder till oss. Vårt land har alltid skapats och nyskapats.

Det som är problemet är om människor som hatar vårt sätt att leva kommer hit och förväntar sig att bli försörjda.

Slutligen är jag övertygad om att friheten måste skyddas. Vi lever i ett samhälle med historiskt unika nivåer av både demokrati och jämställdhet.

Vi måste vara medvetna om att vårt västerländska sätt att leva är ett historiskt undantag. Om någon vill komma hit och bidra ekonomiskt och kulturellt är det förstås stora famnen som gäller. Men om någon hatar västerlandet och vill införa någonting som är direkt främmande för vårt sätt att leva är det tack, men nej tack som gäller. Även den västerländska demokratin måste få försvara sig.

Måns Axkull, ledamot för liberalerna i fullmäktige och gymnasienämnden i Ystad