Olle Månsson: När mäklaren börjat betrakta gamla stan som fritidshusområde
För två generationer sedan var det året-runt boende i nästan alla husen. Numera ägs en majoritet av husen av fastighetsägare som bor i en annan kommun och står alltså tomma största delen av året.
I ett utskick från en fastighetsbyrå i Simrishamn, som vill värdera vårt hus, formuleras frågan: ”Vad är ditt fritidshus värt?”
Först blev jag förvånad. Jag bor inte i ett fritidshus. Sedan tänkte jag att de flesta fastigheterna som gränsar till vår faktiskt står tomma största delen av året.
Eftersom mäklarfirman frågar vad vårt fritidshus är värt tycker de tydligen att denna centrala av Simrishamn är ett fritidshusområde. Där går gränsen för vad jag håller med om.
Är det ok att om några generationer är det nästan bara fritidshus i denna centrala del av Simrishamn?
Ska ekonomin få styra även inom detta område, när man på byggnadsförvaltningarna runt om i Sverige talar om att vi behöver förtäta bebyggelsen för att inte ta onödigt mycket åkermark och natur i anspråk för bostäder?
Dessutom minskar befolkningen i Simrishamns kommun. Ändå byggs det nya bostäder i ganska rask takt. Är det mer än de som lever på att bygga och sälja dessa som tycker att det behövs?
Jordklotet skriker efter hjälp för att inte ödeläggas ännu mer. Jag vet mycket väl att det för närvarande är marknaden som styr.
Det är hög tid för beslutsfattare att börja fundera långsiktigt på även denna fråga. I många andra frågor har det fattats beslut för sent.
Frågor som ställts för sent är till exempel: Håller torsken på att ta slut i Östersjön? Tål jorden mer koldioxid?
När man ska kapa en bräda är det bättre att mäta två gånger och såga en gång än tvärt om.
Olle Månsson, Simrishamn