Staffan Lingärde: Blekingar är lika goda kålsupare

Framför allt när en viss partiledare breder ut sig i media fylls jag av obehag. Kanske bottnar det i en misslyckad patientkontakt jag hade med en bleking för många år sedan.

Jag minns även den elaka medicinarhumorn som rubricerade Blekinge som ”Sveriges fossa Douglassi”. Jag avstår från förtydligande.

För klarhetens skull: Blekinge är ett underbart landskap och blekingar är lika goda kålsupare som övriga svenskar.

Nu ser jag på tv att Jimmie Åkesson hastat ned till turkisk-grekiska gränsen och delar ut flygblad till flyktingarna därstädes. ”Sweden is full. Don't come here! Sorry” tyckte jag det stod och undrade vilken Google-översättare som varit i farten. Bråttom har man nog haft.

Jag gissar att Sverigedemokraternas förvirrade historieskrivare kommer att beteckna Åkessons tilltag som en modern motsvarighet till slaget vid Kahlenberg (1683?) då den muslimska horden stoppades av en polsk-tysk armé vid Wiens portar.

Vår minister Morgan Johansson dök upp i samma TV-reportage och konstaterade belåtet att Sverige idag har en stram, kanske en av de mest strama flyktingpolitikerna i Europa. Smaka på det ordet: stram!

Det används ju i sammanhang som att spara på pengar, typ en stram hushållsekonomi eller när det gäller att gå ned i vikt, en stram diet!

För flyktingar gäller det ju faktiskt liv och död. Ett bättre uttryck för den europeiska och den svenska flyktingpolitiken är en grym flyktingpolitik eller en inhuman flyktingpolitik.

Tänk en politiker som står upp och slår sig för bröstet: ”Jag är för en grym flyktingpolitik! Sån är jag!”

Det hade kanske inte helt uppskattats i folkhemmet.

Nu märker jag att detta blivit en elak insändare med slängar både mot blekingar, sverigedemokrater och ministrar.

Som straff ålägger jag mig själv att fortsättningsvis noggrannt genomläsa ledare i YA skrivna av Petter Birgersson och Nils-Eric Sandberg.

Men nej. Vilket sataniskt påfund. Vilken raffinerad grymhet i uppfinningen av kval. Nåd.

Staffan Lingärde

Simrishamn